Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sönderspränges råhetens och hånet« yttre skal och han
aflägger, i känsla och handling om också icke alltid 1
ord, en vördnadsfull bekännelse af sin tro på lifvetsgu*
domliga magt. Att inom Medicinens theoretiska cullur
flerfaidiga meningar tid efter annan herrskat, hvilka
uppenbart strida emot uppfattandet af lifvels positiva
betydelse, kan icke uekas, men detta bevisar endast att
medicinen haft inom forskningens område hårda strider att
bestå, emot främmande forskningsarters dit inträngande
re-actioner, och beklagligen ofta nog varit vanniägtig att
emot dem upprätthålla sig sjelf. Dock kan det utan
öf-verdrift påstås, att medicinens här antydda egentliga
grundkraft icke ännu blifvit af dessa främmande
meningar verkligt underkufvad, utan Iefver ännu; och det
kraftigaste vitneshörd om dess genom tiderna fortfarande
verksamhet, är att alla begrepp, åsigter och
föreställningar, uti hvilka lifvets positiva ide åtgör den
hufvtid-sakligt bestämmande tanken, utgått ifrån eller
åtminstone haft ett innerligt sammanhang med medicinens cultur.
Det vittnar således hvarken om kunskap, insigt eller
rättvisa, att vid betraktelsen af medicinen såsom
cultur-kraft frånkänna henne en djup religiös rot. Men då den
verkliga religionen icke titgöres ensamt af medvetandet
af det gudomliga uti det sjelf va varelsen omedelbart
bestämmande lifvet, utan äfven och hufvudsakligen af upp*
fattandet af det heliga och nödvändiga uti den
utveck-Jingsact, hvarigenom menniskan nyfödes till det högre
lif, som gör henne till Försynens tjenare och delaktig i
den frälsande och helgande verksamhet, som utgör
mensk-lighetens gemensamma bestämmelse, tror man, såsom
det synes, sig hafva skäl att beskylla den biologiska
verldsåsigt, som utgör hnfvudsaken i medicinens cultur
ej allenast för att qvarstadna på den religiositetens lägre
utvecklingsgrad, hvars omedelbara uttryck den är, utan
äfven att derifrån utöfva en mer eller mindre fiendtlig
mot verkan, emot den högre och verkligt menskliga relU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
