- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
8

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kullen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

SYDSKÅNSK A TECKK ING AR.

tiden på kullen, och de båda flickorna brukade alltid
kappas att komma först och få de flesta. Den äldsta af dem,
som hade långa ben, kring hvilka den ännu korta
kläd-ningen flaxade och slog, då hon sprang, var ständigt den,
som kom vigast öfver gärdesgården, och hade nästan
plundrat fältet, innan den yngsta, som var liten och knubbig,
hann komma efter. Litet rädda voro de, när de kommo
alldeles intill huset, där de största champignonerna, hvita
och fasta som små snöbollar, brukade växa. De väntade
nästan att få höra en bultning i väggen och höra
spågum-man ropa till dem, som till »Hans och Greta» i skogen.

Ty det var spågummans koja.

Hon var en liten torr gumma, rynkig och led, och
mycket, mycket gammal.

Så gammal, att bygdens ungdom nästan betraktade
henne som en sägen. Ingen visste, hvad hon hette, eller
om man visste det, så brydde man sig aldrig om att
säga det. Hon var »spågumman». Sällan såg man henne
ute. Men näjdens flickor gingo gärna — i smyg — till
henne för att få sitt öde uttydt.

För henne voro de båda ännu en liten smula rädda,
isynnerhet den yngsta, som trots alla romaner ännu
mycket älskade sagor.

En gång hade de i’största hemlighet och med
bäfvande hjärtan vågat sig in till spågumman i kojan! Iion
hade sett skarpt på dem öfver de stora mässingsbågade
glasögonen, småskrattat — hemskt, tykte de — för sig
själf, betraktat linjerna i deras händer och spått dem, att
de »skulle lå ett godt madabord», och för resten skulle de
gå bort och dricka ur källan, för då skulle de bli lyckliga
i kärlek; — det var en dum spådom, hade de tykt, i
synnerhet den första; men därpå hade de gått bort till
källan under askarne vid gärdesgården, lagt sig på knä i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free