- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
16

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kråka och bahytt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

SYDSKÅNSK A TECKK ING AR.

Hon var ett litet pyre på åtta år, med lingalt,
af-stubbadt hår, liten trubbnäsa, stålgrå ögon och kinder
som hvetebullar.

En främmande tant från Köpenhamn hade en gång,
då hon var på besök i prestgården och stod och letade
efter en mogen aprikos på trädet, som växte uppåt
väggen rundt omkring barnkammarfönstret, där den lilla satt
och lekte, kallat henne för »sin lille basuneengel», och
detta namn fick hon sedan behålla. —

Hon kände sig själf en smula skamsen, då hon om
söndagen satt i prestgårdsbänken i kyrkan och genom det
fina hvita rutgaller, som utmärkte denna från de andra
bänkarne, såg på de trinda barhalsade änglarne, som sutto
i hörnen af den i trä utskurna ekbladsslingan kring
altar-taflan och blåste med utspända kinder i långa pipor, som
nådde ända bort till de blågrå molnen, som voro målade
kring altaret. Det såg- ut, som om de blåste såpbubblor.
tykte Ninna — hon hette Carolina, men hade själf kallat
sig Ninna — och kunde inte förstå, att det kunde gå an
i kyrkan.

Hon tykte också, att det var litet tråkigt att sitta
stilla under den långa gudstjänsten, och alt emellanåt
tänkte hon på alikorna, som bodde uppe i tornet, och
som ibland flögo förbi kyrkfönstren och skreko, så att
hon hörde det ända in; hon undrade, hvad de tänkte, då
de stora klockorna började svänga och dåna, och om de
inte fingo hufvudvärk eller blefvo rädda.

Men så slumrade hon vanligen in under predikan
ocli vaknade inte, förrän klockaren koin med båfven, på
hvilken satt en liten lustig bjällra; första gången hade
hon trott, att han skulle fånga flugor, och förvånad tittat
sig omkring för att upptäcka dem.

Men det fans inga flugor. De trifdes inte inne i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free