- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
21

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kråka och bahytt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I KRÅKA OCH BAHYTT.

21

En gång kom Ninna instörtande till mormor,
omfamnade henne hårdt med sina små armar, borrade ansigtet
ned i hennes knä och grät och skalf af förskräckelse och
sorg. Hon hade hört af trädgårdsgossen, att det hade
blifvit krig, och att ryssen nu skulle komma och hugga
hufvudet af dem allesammans. Hon hade nyss läst
om Kristian tyrann och Stockholms blodbad och såg
redan i fantasien mormors och mammas och pappas
hufvuden afhuggna och blodet strömma i rännstenen på
lillgården.

Men mormor strök med sin fina smala hand, på
hvilken de blå ådrorna skarpt syntes mot den gullivita
huden, barnets orediga hår undan och sade, att kriget
var inte här, det var borta i Danmark, där den
främmande tanten bodde, som berättade de vackra sagorna
om storkefar, då han satt på ett ben på taket, och om
»den fula ällingen», som blef en vacker hvit svan.

Och så fick Ninna hjälpa till att packa in mammas
och mormors vackra guldsmycken i fint silkepapper — de
skulle säljas för att bli penningar åt de danske soldaterna;
och hela vintern stickade mormor strumpor och tröjor,
som skulle skickas till det stackars folket, där storkarne
bodde, och Ninna satt på sin lilla pall och repade upp
små fyrkantiga linnelappar till charpi åt de sårade.

Och under långa vinterkvällar, medan lampan brann
på det runda bordet och prosten, Ninnas far, ur
Snällposten läste högt underrättelser från kriget, arbetade den
gamlas skrumpna händer och flickans små späda ljusröda
fingrar lika flitigt för dem, som med tunga hjärtan, i ur
och skur stredo sin ensamma kamp på Dybböls vallar.

Och när mormor efter middagen satt sig i sin stora
länstol i hörnet och sakta inslumrat, kröp Ninna
försigtigt in i vrån bakom och började först mycket sakta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free