Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTA.
4?>
han vet att bära den, ty det är för hans lilla dotters
lycka.»
Och sorgsen ocli svårmodig kröp hon upp på stolen
vid fönstret, stödde armbågarne mot fönsterkarmen och
stirrade ut i den mörka trädgården.
Jaså, hon skulle bort till staden, i pension; hon
skulle lära att skicka sig och inte vara bondblyg. — Var
hon inte bra nog, som hon var då? De hade ju alltid
sagt henne, pappa och mamma, att om hon bara vore
lydig och snäll, så skulle det gå henne väl; förslog inte
det nu längre då?
Och hvad kunde de väl lära henne där, som hon
inte kunde lära hemma; — hennes mamma ritade och
spelade så vackert, ocli hennes pappa var en lärd man,
det visste hon, för han skref böcker, som andra läste. —
Så godt hon mindes, då hon första gången läste geografi
för honom. Han hade kommit med en stor karta, som
var målad i många färger, och han hade visat henne,
hvar hon bodde; stället stod visserligen inte utsatt, men
närmsta stad, och hon undrade öfver, att inte en så stor
trädgård, som deras, stod på kartan.
Ocli nästa dag skulle hon läsa upp sin läxa. Kartan
låg framför henne, och hennes pappa gjorde sina frågor.
»Nä», hade han slutligen sagt, »hurudant land är nu
Halland?»
Och hon hade sett på kartan, vändt sig emot honom
och förtjust utropat:
»Halland är brunt!»
Hvad ban skrattade; — hon mindes det så godt och
småskrattade litet vid tanken därpå. —-
Och räkningen sedan; den hade varit så rolig i
början. Då hade han alltid haft äplen och pepparkakor, och
så hade han skurit sönder dem och sagt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
