- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
39

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BORTA. 4?>

Att så skall ske, jag har en tröstfull aning,
i goda händers vård jag liimnat dig —
och Herren hör hvar dag en bön frän mig.»

På denna vars kunde hon sitta och stirra långa
stunder, till dess tårarne fylde hennes ögon, och hon
snyftande kyste den kära handstilen och öfvergifven hviskade
för sig själf: sack, pappa, min pappa!» —

»Göra så godt jag kan», hade pappa sagt, att hon
skulle säga, när hon fick någon uppgift att lösa.

»Hur kan du understa dig att svara så? Du skall
göra det bra och därmed punkt», var den barska
tillrättavisning, som numera åtföljde hemläxorna, och
föreståndarinnans, fröken Beatas, svarta ögon sågo hotande på henne.

Då kände hon hjärtat svälla inom sig; hon tykte, att
det var en förolämpning emot hennes egen far. Åh, hvad
hon längtade att få lägga armarne om hans hals och bedja
honom inte vara ledsen. Hvad hon längtade!

Första räknetimmen hade hon funnit det så lustigt;
hon satt nederst bland alla de små; hon kom sig inte
för att skrifva af det konstiga talet i boken framför henne;
hon satt helt lugnt med handen under hufvudet och
betraktade de många öfver griffeltaflorna nedlutade
hufvudena omkring sig — hon lade just märke till, att den
lilla fina flickan, som satt bredvid henne, hade en bit
kängesnöre bundet om sin lilla gula fläta — och lyssnade
på, huru grifflarne knäpte och prickade på taflorna, och
på surret, tv alla räknade halfhögt.

Då hade hon mött lärarens forskande blick;
omedveten om någon förbrytelse, såg hon honom rakt i
ansigtet, undrande, om han någonsin räknat med äplebitar
och pepparkakor. — Men då hade han, uppretad öfver
denna exempellösa fräckhet och lätja, rusat bort, rykt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free