Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I STORM.
49
vördig, gråhårig och älskad — huru ofta var ej hans rygg
familjens unga medlemmar till sorg och förtret, ocli huru
ofta hade ej hans olycksprofetior angående väderleken satt
dem ur humör] De visste alt för väl, att när hafvet lät
höra »sölan», och när det kylde i fars rygg, då var det
inte lönt mödan att titta på barometern.
Men det var oförskräkta och härdade slättboflickor.
Det skulle gå bra långt, om de skulle låta hindra sig
från badpromenaden; vanligtvis skedde detta blott, när
det såg ut- att bli åska — åskan drogs alltid mot hafvet,
och man kunde från prestgård ens fönster se blixt efter
blixt slå ned i det mörka vattnet — men litet storm!
Strunt — då först var det friskt! Isynnerhet i östlig
vind — då böljar det alltid mest därnere vid sydskånska
kusten, och då är vattnet alltid varmt.
Hur skönt var det ej att stå på den lilla,
badhustrappan och hoppa bums ned i det grågröna vattnet!
Den mest oförfärade af dem, den yngsta, brukade
till och med gå längst ut på ändan af bron och därifrån
taga ett skutt ut i böljorna. — Bron var en liten
lastbrygga, bygd af stenar och stora stolpar; den slöt. med
ett slags bro-kar, bredare än själfva bryggan, och bakom
detta låg det lilla badhuset.
Detta hade varit utsatt för många äfventyr; flera gånger
hade det lösrykts af stormen och gifvit sig ut till sjös,
men blifvit, uppvräkt någonstädes på den flacka stranden,
på hvilken maststumpar och skeppsplankor äfven lågo
kringströdda; det hade haft en föregångare, som en gång
i stormväder seglat af till Riigen; att den lilla
badhustrappan for sin kos med en ostyrig våg, hörde till de
mera hvardagliga händelserna.
Åh, det hafvet — aldrig hade det synts dem så stort,
så öfverväldigande, som just här vid Skånes sydspets. I
Sydtkiinlka Teckningar. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
