Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I STORM.
51
skum höljda slipprig» trappan, ned i det upprörda
vattnet, skrikande och skrattande för hvarje gång en — sora
det såg ut därnere — tornhög våg jagade dem i lä bakom
bro-karet. — Håll bara väl fast i brostolpen, när
hafs-vågen kommer, släpp inte taget! Stolparne äro hala af
grönt slemmigt sjögräs, och Gud nåde den, som inte
gripit dugtigt fast! Hon slungas hjälplöst mot stenar och
stockar, och lycklig må hon kalla sig, om hon slipper
undan med några blånader och skråmor. —
Vågorna slå öfver dem, så att de få munnen full af
salt vatten; badmössorna strykas af, håret flyter upplöst
på böljorna, det flyger för vinden, till dess det, öfversköljdt
af fradgande hafsvatten, snor sig kring hals och armar. —
Hafvet vältar upp massor af sten och bråte. Och tång
sedan — stora, tunga flockar — man skulle nästan kunna
tro det vara sälar eller drunknade människors kroppar.
Skri af förskräckelse hvar gång en mörk tånghärfva
kommer dansande. — Och — se där ute — nu, just nu
lyfter den väldiga vågen upp något tungt — och in slungas
det mellan de hvita, af ångest och fasa skälfvande
kropparne. Nådige Gud — en man — liket af en man —
en blå jacka — tomma ögonhålor. Gud hjälpe dem
allesammans! Med foten stöta de emot den mjuka, hemska
massan, som fastnar just vid trappan; stormen dånar,
ingen människa hör det, hur högt de än ropa. Blott
hafvet hör dem, och det dröjer ej häller med hjälpen! En ny
våg — och det fasansfulla sällskap, de fått, lyftes undan,
föres mellan brostolparne och vräkes upp på stranden.
Upp ur vattnet, upp för trappan, fort kläderna på!
Känslan af att trampa i något ohyggligt mjukt vill ej
försvinna. Och där uppe på land vid brons ända, där
ligger det. Bleka, tysta, darrande och hållande hvarandra
hårdt i händerna skynda de upp till gården, som ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
