Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosoll och flöjtspel.
59
»Så var det nu med cypressträdet där inne. —
Då jag såg det på bordet och böjde mig öfver dess
mörkgröna topp, var det, som om jag sett hela taflan
framför mig: kyrkogården i min fäderneby med det stora,
af järngaller omgifna grafställe!, där det höga
cypressträdet växte, hvars midt i vintern friska grönska var ett
ständigt föremål för min barnsliga beundran, och där den
hvita marmorpelaren stod vid den lilla kullen, på hvilken
snöklockorna alltid först stucko upp om våren. —■ Jag såg
ett fint blekt flickansigte med djupa mörkblå ögon och
slät-knminadt hår, trykt tätt intill gallret; jag hörde en låg
röst hviska: »där ligger mor.»–— Jag såg en
öppnad graf inom samma galler, såg en kista sänkas ned;
på locket låg en knippa röda och hvita rosor — det var
mina. Och i kistan låg flickan med de blå ögonen, min
forna lekkamrat, min käraste väninna i byn, som jag
höll så mycket af; själf stod jag, liten och försagd, kvar,
sedan prest och följe försvunnit, och af kyrkvaktaren fick
jag en kvist af det vackra trädet, cypressen–den
ligger ännu i min skrif bordslåda, fast inte mera så grön.–
Gården låg alldeles midt emot prestgården, mitt hem,
på andra sidan af landsvägen. Den var bygd af röd tegel,
hade grönmålade fönsterbågar och en smal grönmålad
dörr från »sommarstugan» ut till trädgården. Taket var
af halm, tätt och tjokt, och från takåsen ned till
tak-skägget jämnskuret som en schaggmatta.
Själfva boningshuset var väl inte just så gammalt,
men taket var dock betäkt af mossa, som kunde skifta i
alla möjliga färger, från friskaste ljusgrönt, när det var
duggväder, till mörkt sammetslikt rostbrunt, när halmen
riktigt hunnit torka i sommarvinden. Detta senare
hände dock sällan, ty de stora päronträden, som växte
alldeles in på huset, skuggade öfver det och kommo fukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
