Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosoll och flöjtspel.
63
Om natten dog hon, ocli Sven sade då, att oni lian
iin skickat efter doktorn, så hade hon dött »iliaväl»; men
en stor begrafning hade han låtit tillställa efter henne. —
Efter hennes död hade han, om möjligt, blifvit en
ännu större gnidare och ännu mera sträf och inbunden.
Man glunkade till och med om, att han började skåpsupa,
och att han ibland hemma tyktes liksom orolig och
ängslig. — Man trodde, att ban i hemlighet fruktade för, att
man skulle anse honom på sätt och vis vara skuld till
hustruns död. Men utomhus kunde man aldrig märka
något på honom; då höll han sig alltid styf och gaf sig
min af att aldrig röra glaset. —
Men rik var han i alla fall. Han var till följd häraf
på sitt sätt både aktad och fruktad; han var ordförande
i kommunalnämden och ■ medlem af kyrlc- och skolråd;
utom det, att han var socknens, ja en af slättens rikaste
män, var han äfven en af de mäktigaste, och han hade
många af byns mindre bemedlade åboar såsom gäldenärer
i sitt våld, och gud nåde dem, om de ej parerade med
sin betalning i rattan tid; Sven Pålsson var hård som
flintan på hans mark, och han gaf aldrig anstånd. —
En enda svaghet hade ban dock, och i denna visade
ban sig storartadt — folket i socknen tykte skrytsamt —
slösaktig. Det var i att pryda grafstället på kyrkogården;
han hade efter sin hustrus död låtit sätta ett dyrbart
järngaller däromkring och äfven öfver henne låtit Uppföra ett
ståtligt monument af marmor. Det låg alldeles intill gången,
där alt kyrkfolket skulle gå, och fore mässan samlades
vanligen en flock rundt omkring detsamma för att beundra
det och grufva sig öfver Sven Pålssons rikedom.
Själf gick han hvarje söndag gången rakt upp till
kyrkan, utan att ens vrida hufvudet åt den sidan eller på
något sätt visa, att han var medveten om det intryck, söm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
