- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
67

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rosoll och flöjtspel.

67

net, och jorden var så fin och mullig att göra små
trädgårdar af och plantera blommor i.

Genom muren ledde en liten järngrind från trädgården
in til! kyrkogården. Ibland hade man glömt att läsa den,
och då smögo vi oss, Hanna och jag, in att se på grafvarne.
— Det var, som om hon oemotståndligt dragits dit in; det
var något lockande i ensamheten och tystnaden där inne;
där var så lugnt; när vinden kom hvinande öfver slätten
och susade i de höga kastanjerna, som stodo rundt om
innanför muren, rördes ej ett grässtrå på grafvarne ens af-den
svagaste fläkt, och här i lugnet, där solstrålame, återkastade
af kyrkans hvitkalkade väggar, lyste varmare än på något
annat ställe, fans en rikedom af blommor, utslagna långt
förr än andra i någon trädgård i hela byn.

I synnerhet på fattiggrafvarne växte frodig
vintergröna, med små viol blå blommor; där stodo rödgula
prunkande »hanekammar» och »prinsens gula knappar» och
tusenskönor, både röda och hvita.

Det var vårt älsklingsnöje att gå omkring och se
efter, huru långt blommorna hunnit slå ut sedan sist vi
voro där; vi kände dem alla och glömde aldrig bort en enda.

Och på andra sidan kyrkan, där de rika lågo begrafna,
funnos stora hvita och grå stenar med marmordufvor och
marmorurnor öfverst och med förgyld» bokstäfver
därunder. — Ehuru vi med beundran betraktade dem, tykte
vi dock, att de sågo så kalla ut emot blommorna på andra
sidan, och det blåste och drog också mera här än där borta.

Men det förnämsta af alt på denna de rikas sida, ja,
på hela kyrkogården var dock det stora fyrkantiga
graf-stället med järngallret, cypressen och den stora
marnior-pelaren, där »mor låg».

Hit smögo vi oss alltid till sist och stodo långa
stunder med ansigtena prässade mot det kalla järngallret, staf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free