Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
sydskånska teckning all.
gäspande kamma ut sitt hår. Hvarje gång lågan
sprakade till, blef skenet starkare och kom de trötta, bleka
barnansigtena att liksom få färg och lif — ett
skenbart-lif, ty ej ett spår af munterhet syntes i de tunga ögonen.
Djup tystnad härskade, endast afbruten af det buller,
som hvar och en åstadkom vid sin klädsel ocli af den
skarpa hostan från en liten en, som hade så svårt att hålla
armarne sträkta, medan hon kammade sitt orediga hår,
att en af de andra vänligt halp henne med att få den
lilla ljusa flätan i ordning.
En af de större flickorna, som nyss legat i närvfeber
och fått håret afklipt och därför hann fortare bli färdig
än de andra, tände en liten låg lampa, vid hvilken hon i
fönsterkarmen läste eller åtminstone låtsade läsa i bibeln.
Detta var det första, de skulle göra, då de blifvit klädda ;
det var just inte roligt; hon för sin del brukade oftast
sitta och stirra på en liten prässad blombukett, som hon
använde till bokmärke. Hon hade fått den förra våren
hemifrån; den var vissen nu, men hon tykte ändå, att hon
kände doften af den och satt och tänkte på, hvarest hvarje
blomma vuxit; hon kände godt ställena under lindhäcken.
Under bibelläsningen skulle de hålla sig tysta för att
inte störa hvarandra. Och det var minsann inte svårt att
vara tyst; de kände ingen lust att stoja; allra hälst hade
de velat krypa ned i sina små sängar igen och sofva
ännu några timmar.
Ett par af dem sträkte ut sig raklånga på golfvet;
det var inte, som de voro sömniga, sade de, det var
emedan det värkte så i deras ryggar. Och nu vid det svaga
lampskenet, som kom kaminelden att blekna, nu voro
också färgen och lifvet borta ; med olust och trötthet gingo
de sin dag till mötes. Ifon kom i håg, hur hon själf,
som, sedan hon kom till skolan, blifvit en liten blek, mager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
