Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 solnedgången.
81
unge, brukade skälfva af köld, innan hon blef klädd, och
hur hennes hufvud ständigt värkte. Hon brukade få
närvösa anfall af svindel; i början kom det ej så ofta på,
men så småningom tog det till vid hvarje sinnesrörelse;
detta skrämde de andra flickorna, och de voro alltid tysta
och nedstämda, då hon låg nedbäddad i sin lilla trälåda
och i full yrsel ropade, att hon ville hem.
Hon kom väl ihåg, då hon första gången fått denna
hufvudvärk, som sedan aldrig fullständigt lämnat henne.
Det var en gång efter morgonbönen. — Äh, den
morgonbönen, aldrig skulle hon förgäta den! Midt i den stora
skolsalen, där långa svarta bänkar stodo på båda långsidorna
bredvid hvarandra, stod föreståndarinnan, ocli rundt
omkring henne längs väggarne var hela skolan — alla
flickorna från 16- till 9-åringarne — uppradad. Den gången
var det hennes tur att göra bön; fönstret stod öppet åt
gatan; där ute höll man på med att bygga ett hus, och
hammarslagen jämte den friska lukten af färska
furuplankor drogo oupphörligt hennes tankar dit ut i
solskenet; hon kom dock lyckligt öfver fadervår och
välsignelsen och tog redan ett lättadt andetag, — att läsa en värs
i bibeln innantill var ju inte sä farligt; det var äfven
hennes tur att börja läsningen: 1 värsen af Johannis
evangeliums 1 kapitel: »I begynnelsen var Ordet, och Ordet var
när Gudi; och Gud var Ordet.»
Hennes granne till vänster var redan färdig att
begynna nästa värs, då föreståndarinnan, som hela tiden
haft sin allvarsamma blick fäst på henne, sade: »förklara,
betydelsen häraf; hvem menas med ’Ordet’?»
Där stod hon. Hon stammade, blef alldeles vilse,
rodnade och bleknade om hvartannat och fick gråten i halsen.
Det var dödstyst i rummet; alla flickorna sågo på
henne; en del småskrattade, men de flesta sågo rädda ut,
Sydskdnska Teckningar. ()
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
