- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
87

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 solnedgången.

87

flärdfulla, tanklösa sinnet borde i tid vändas till allvar
och pligttrohet, och flickor borde ej uppmuntras i sin slappa
pligtuppfyllelse. Och modern hade suckande medgifvit,
att föreståndarinnan, som ju var så van att handleda
skolbarn, kunde hafva rätt, och hon smekte blott med
ännu större ömhet sin lilla bleka flicka till afsked.

Men läxorna blefvo lika svåra och omöjliga, och
stilarne voro oftast under all kritik. Stort bättre gick
clet ej i handarbetet; lärarinnan häri klagade ständigt
öfver henne. Då hände det ofta efter aftonbönen, som var
lång och tråkig, men under hvilken de höllos i ständig
spänning genom att helt oväntadt bli tillsporda om, »hvad
som nu lästes», att hon fick, i stället för att gå och lägga
sig som de andra flickorna, till straff sitta kvar inne hos
föreståndarinnan, — som med järnenergi använde en
stor del af natten till enskilda studier och korrespondans,
— och där, gråtande och med bläckiga fingrar, brodera på
en smutsig remsa, till dess de svidande ögonlocken ej
längre kunde hålla sig uppe, och hufvudet sjönk tungt
ned emot det lilla insjunkna bröstet.–

Den unga frun rätade pä sig litet och reste sig upp;
som om tankarne plågat henne, lämnade hon sin plats
och gick litet längre upp bland klipporna. Solen hade
glidit ännu längre ned mot vattenranden i väster; uppe
från villans, restaurationslokalens, veranda hördes skratt
och skämt af några från fisket nyss hemkomna herrar,
alla badgäster, som nu sutto där uppe vid en bricka
punsch och likörer. — Hon slog upp sin parasoll och
följde stranden, tills hon kom litet längre in åt bugten;
där satte hon sig åter på en af de flata bekväma
stenarne, af några höga jasminbuskar på sluttningen öfver sig
skyddad för alla blickar från villan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free