- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
94

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

SYDSKÅNSKA TECKNING All.

korta svaren. Strax hade hon tykt, att det var en bra
katkes, just för det svaren voro så korta; men när hon
af de andra flickorna hört, att de skulle läsa utantill
altsamman, frågorna med, då hade hon skrifvit hem och bedt
att få slippa, och det hade hon också fått. — Men Laurelii
spörsmål och Atanasii symbolum hade hon fått läsa, och
det hörde till de saker, som hon skulle tro på; men hon
begrep det rakt inte, och hon afskydde det altsamman,
ja altsamman! —

Hon kunde en salm, som varit hennes favoritsalm
hemma, och hon tänkte på den känsla af trygghet,
hvarmed hon brukat sträcka ut sig i sin lilla säng därhemma,
då hon läste den; i synnerhet en värs:

när mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser;
jag ser det kring de dina
af nåd och sanning skina
uti ett ljus, som ej gàr ner. —

— Det var så vackert; hon hade tykt, att hon såg
en stor ljus sal, där Gud Fader satt på en tron på ena
långväggen med en skinande trekant kring hufvudet —
liksom på stycket främst i salmboken — och med långt,
långt skägg; han var mycket gammal och såg så vänlig
ut, och rundt om honom sutto små änglar, som hvarje
natt skulle ner till jorden och vakta omkring barnens
sängar; och allting var så ljust, så ljust, och Gud var
alls inte ond på henne — mera hann hon aldrig därhemma,
ty när hon hunnit så långt, brukade hon jämt somna.

Men fast hon nu i skoisängen läste salmen om och om
igen, så återfick hon ej den lugna tryggheten som förr; hon
stirrade vaken för sig utan att kunna komma i sömn.

Hvad hon måtte vara stygg!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free