Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
sydskånska teckning all.
»nytt testamente» i brunt skinnband; men de andra
flickorna hade riktiga biblar, sådana trefliga, små fyrkantiga,
tjocka, i svarta vaxduksband; däri voro både gamla och
nya testamentet och de apokryfiska böckerna med — hon
hade alltid tykt, att det var så roligt att läsa om Ester
och Mardecai och om Daniel bland läjonen —; hon
afundades de andra flickorna, som kunde sitta och läsa i
»profeterna»; hon ville så gärna ha’ en sådan treflig bibel
i sådant där blankt band, och så smög hon sig en dag In
till föreståndarinnan ocli bad att få köpa en sådan för
sin silfverkrona — hon hade fått den, när hon reste
hemifrån, att använda efter eget tycke.
Och föreståndarinnan hade blifvit rörd och sagt, att
det var mycket vackert af henne, och att, om hon läste
och bad flitigt och fruktade Gud, så skulle han förlåta
henne alla hennes synder. —
Men då tykte hon, att bibeln, hon längtat efter, såg
så mörk och hotande ut i det svarta bandet.
Och ändå — var hon så lycklig, clå den sista dagen
kom och hon skulle resa?
Det var flera af dem, som lämnade skolan på samma
gång. Afskedet hade varit smärtsamt; kvällen förut hade
de allesamman gått för sista gången i gränden; utanför
gossarnes hus stod en stor fjädervagn med tvä hästar;
också de skulle resa men endast för sommarferierna;
flickorna däremot, de skulle ej mera komma tillbaka, de
skulle förbli fria, fria!
Men de skulle aldrig, aldrig glömma hvarandra! —
Och de hade kyst och kyst hvarandra och lofvat att
skrifva så ofta, så ofta!
— De flesta hade aldrig hört ifrån hvarandra sedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
