- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
97

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 SOLNEDGÅNGEN.

97

och de, som skrefvo, upphörde snart därmed. Det var
rent af en slump, om de någon gång träffades; som nu
i dag, när hon mött den väninna, hvars anblick så lifligt
återkallat det flydda i hennes minne, och som hon ej sett
sedan den dagen!

Och de andra? De hade just talat om dem alla viel
middagsbordet. Ett par af dem hade kommit ut som
lärarinnor och fått reel nytta af de kunskaper, de förvärfvat;
men de flesta hade’ nog snart glömt det allra mesta
liksom de båda, ty böcker och studier hade de sedan den
ticlen ej kunnat fördraga.

Det var egentligen dit, de kommit —; detta hade de
åtminstone grundligt lärt sig! Och den lärdomen hade de
sannerligen fått betala — i kursafgift hade de lämnat sina
kinders färg, sina ögons glans, sina hjärtans oskyldiga tro;
de hade lärt sig medvetet afsky, hvad de förut omedvetet
älskat; det hade dröjt åratal, innan hon själf kunnat
öppna sin bibel utan en känsla af leda.–-

En köl skrapade emot stenarne helt nära henne;
hon spratt upp; hela viken var full af segelbåtar; glada,
skämtande herrar och damer viftade och vinkade öfver
relingarne till hvarandra och till dem af badgästerna, som
nu började samlas på holmen.

Flera båtar lade i land här ute helt nära, där hon
satt; andra gledo fortfarande med jämna roddtag
långsamt fram och tillbaka i bugten; hon reste sig och slöt
sig till några Väninnor, som nyss kommit hem från
seglingen ; solen var alldeles borta, men aftonrodnaden dröjde
ännu öfver det blanka vattnet och färgade luft, klippor,
alt rosenrödt; och från villarestaurationens musikpaviljong
blåstes upp: »vi äro muntra musikanter».

-——

St/tfskànsln Teckningar.

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free