- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
103

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På post

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pl POST.

103

början, när handen sakta klämde om de små vingarne,
och som ett litet hjälplöst barn håller om det finger, som
räckes det, så klämde pippi sina små röda klor hårdt om
handens tumme, medan han fördes upp till ett par varma
mjuka läppar, så röda, att pippi trodde, det var den sköna
blomman på bordet ocli nappade till.

Men så blef han insatt i buren igen, och så fick han
friskt vatten i sin glasskål; det blänkte i solen — han
hoppade ned på kanten, stänkte först litet med näbben,
liksom hissnande, därpå dök han bums ned med bela
kroppen, det lilla gula bröstet svalkades i vattnet, och
stjärten stod rakt upp, ett plaskande och ett ruskande,
och en kaskad af glittrande vattendroppar stänktes öfver
blommorna, som ångade och doftade kring buren.

Pippi var hela husets glädje; hans täcka kvitter fylde
de stora rummen med fröjd; och blommorna sågo ut,
som om de stodo och räkte och sträkte sig för att nå
upp till hans gungande slott och läto små gula kanarifrön
slå rot och hämta näring i sin mull och växa upp till
smala ljusgröna strån.

Och i rabatten utanför pippis fönster blommade svrén
och gullregn i vårlig fägring, och hvita pingstliljor på
höga stänglar nickade med de stjärnformiga hufvudena ;
tusenskönor och pärlblommor tittade försigtigt fram ur
sina gröna bladvippor. Långa vinranksslingor sköto fram
utanför rutan, och de virade kring fönstret en frisk
bladkrans, genom hvilken en lätt ljusgrön dager föll in i
rummet.

Pippi hade det så vänligt och vackert omkring sig.

Men en fiende hade han dock; det var den brokiga
kattan, som alltid låg i spiseln och som, när solen brände
riktigt varmt, satt på trappan och nappade efter flugor
eller slickade sina hvita tassar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free