Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
sydskånska teckning all.
alltid. I bland svängde den stora tunga prestkasten,
hvars vagnskorg gungade på stången, grå af dam och
med en stor fodersäck fastsurrad bakpå, upp till krogens
höga stentrappa, och den tjocke krögaren, som hade en
solkig handduk bunden om lifvet, kom då ut med en
bricka med en flaska bier och glas. Och då prosten inne
i vagnen druckit, fick kusken, som rak och stram satt på
sin kuskbock i livré med silfverknappar och galonerad
mössa, ett stort glas till slut af den skummande bruna
drycken, medan hästarne med foderpåsen om halsen
mumsade på den medförda hafren.
Men när det var prestbonden, som körde, Ola. själf,
nyrakad och rödlätt, i blå kapschongskappa, då rullade
alltid vagnen förbi och bort under almarne. Och Ola
band hästarne i den ena gårdens hvita rutstaket och
försäkrade prosten, att hans ök voro de snällaste kräk, man
kunde åka efter, »di ble’ inte en gång rädda, forr Villie
mölla», och prosten kunde vara alldeles lugn, medan han
gick efter bieret; han skulle strax komma tillbaka. Därpå
gaf han hästarne hvar sitt. stora stycke groft bröd,
klappade den ena på halsen och sade: »statt nu me’ ro!»,
hvarpå han aflägsnade sig säfligt. —
Och den slafsiga pigan från krogen kom ut med
bieret på brickan, och prosten drack, men ingen Ola kom
tillbaka. Och långt efter det pigan i sina träskor åter
klifvit tillbaka öfver den här under almarne leriga vägen,
satt prosten ännu väntande i vagnen, nästan otålig och
småmuttrande för sig själf. Han visste godt, hvar Ola
höll hus. Han hade ej kunnat underlåta att märka, att
så fort det var fråga om stads-äckor, lät Ola aldrig sin
dräng köra, utan var själf kusk, samt att han hade en
särskild förkärlek att rasta här under almarne midt framför
porten till den vackra gården till vänster, där Storgårds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
