- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
111

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ola.

111

Anders bodde, hvars dotter Marna prosten ofta sett på
gillen inom sitt pastorat, där de hade slägt.

Prosten hade också sett, att Ola under rasten brukade
göra en liten afstickare dit in, och ibland, som nu, kunde
han låta bra länge vänta på sig.

Storgårds-Änders, som han kallades — han hette äljes
Anders Jönsson — var en af slättens rikaste åboar. Hans
gård var ny bygd; boningshuset var h vitrappad t och på ny-,
modigt vis täkt med gult tegeltak; det vände gafveln, framför
hvilken de höga almarne stodo, ut åt vägen, och genom
porten på den röda stallängan af tegel såg man in på
den stora stenlagda gården med träpump och en rad
bikupor utanför boningsfönstren. — Utanför stallängan åt
vägen var en hög hvitrappad stenmur, inom hvilken
grisarne gingo och rotade i gödselstack en, och vid sidan af
gården fans en hästhage af höga almar och askar, i hvilka
bodde så många råkor, att det blef alldeles svart i luften,
när de flögo upp.

Storgårds-Änders var mäkta myndig. När han, bred
och rödmosig, kom åkande i sin stora liggfjädersvagn efter
sina väl ryktade, glänsande ungfålar, var det med en
nästan omärklig nick han hälsade de mötande. Han skröt
jämt öfver sina många hästar och sin fina dotter, som
varit två månader i Malmö och lärt både spela klaver
och sy på stramalj.

Marna själf var inte mindre stel i nacken. Hon satt
gärna och klinkade på klaveret, då gafvelfönstret stod
öppet åt vägen, och ansåg sig alt för fin och rik för att
lägga hand vid inom huset förefallande sysslor, ty hon
hade både broderat storrosiga soffkuddar och arbetat
spjäll-snören, hvilket alt gärna visades för besökande.

Hon hade bytt ut den klädsamma hufvudduken mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free