Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
sydskånska teckning all.
en hatt mecl en stor röd blomma i, och hon begagnade
parasoll, bara hon gick öfver till nabons. Håret, som
genom sin ännu litet blackgula färg bar spår af att förut
ha blifvit behandladt med dricka, hade hon löst i nät, i
stället för att, som de andra åbo-döttrarna, bära det
uppfäst i »korg» i nacken. För öfrigt var hon rätt täck med
ett friskt, rundlagdt ansigte och ett par vackra blå ögon,
som dock oftast hade ett kallt och afvisande uttryck.
Det var henne, som Ola i all tysthet egnade varm
kärlek och djup beundran. Men, som sagdt, i all tyst-,
het. De voro ock sysslingar; Ola var mycket stolt öfver
slägtskapen, men tordes ännu ej uppträda öppet som friare.
Så mycket mindre voro emellertid Anders Jönsson
och hans stolta dotter trakterade af att räkna slägt mecl
»en liden prestabone», och man påstod, att Marna dref ett
»forfaseligt spektackel» med Ola, som tog alt för kontant
och sken af belåtenhet. —
Men prosten, hvars tålamod nu var på upphällningen,
stack hufvudet ut genom fönstret, kastade en blick bort
till den hvita gafveln och smälde med fingrarne påsnusdosan.
»Hm, hm», muttrade ban för sig själf, »inte ä’ de’
där något för honom. Min kära Ola borde vara klokare
än som så!» —
En gång hade han också försigtigt velat varna honom
och fört talet in på Marnas dryghet och menat, att hon
endast fikade efter att bli »fru»; men då hade Ola, medan han
småslugt nickade ett par gånger och med piskan förde
upp hästens svansrem, som glidit ned, förklarat, att »Marna,
hon va’ en rektet strånk tös, hon va’ gonn den kjönneste
grebba, som fans på sönnerslätt, och hon kunne nock va’
mill å sej, bara en försto’ sej på å vara schangtil», och
så kom prosten sig inte för att säga något vidare den gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
