- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
116

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

sydskånska teckningar.

»Gif mig eu enda liten lcöss,
var inte rädd att n&gcm löss,
falalialej, falalialej,
fallalia, lalialej».

I Olas själ hade ej det ringaste tvifvel uppstått om,
att hans kärlek i grund och botten vore besvarad. För
Storgårds-Änders spefulla hånsord öfver hans lilla
»prest-bonagård» var han döf liksom för Marnas ofta snäfva och
snäsiga sätt att emottaga lians trohjärtade, något tafatta
hyllning. — Det var ju gifvet, att en sån tös som hon
skulle göra sig litet kostbar, men »strunt i det», menade
Ola, »det ger sej nock me’ tiden».

Och alla de andra unga karlarnes försök att göra
Ola sVartsjuk studsade af mot hans orubbligt trygga lugn
och godmodiga tillförsigt. En gång på ett fastlagsgille,
då byns ungdom slagit katten ur tunnan och Ola blifvit
»kattakung», hade de gjort honom uppmärksam på, huru
Marna, som, ehuru utsocknes, äfven var inbjuden, var
upptagen af en dragonsergeant, som varit med i leken.

Men Ola hade belt föraktligt bligat bort på rivalen
och trankilt svarat: »Ah, va’’de’ osså en massérboek!»

Men senare på kvällen, då Ola emot sin vana.fått
litet för mycket till bästa, hade han gått bort till Marna,
slagit på fickan och sagt, i det han till hälften illmarigt,
till hälften ömt plirat på henne, att han »ja gonn hadde
8,000 daler utlånta, å en sån krfsmanskar’ va’ det inte
vardt å titta etter mer än etter en bong». — Men då
hade Marna, röd af harm, bedt honom låta bli »å
sche-kanera henne, for schersanten var ändå den enda i
sällskapet, som var schangtil».

Och när Ola nästa gång skjutsat prosten till Malmö
och gjort sitt vanliga rast-besök, hade Marna inte en gång
kommit in och hälsat på honom. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free