- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
133

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SÖDERSLÄTT.

133

tufvorna i kärret, gräset spirar och grodorna lägga ägg i
de små kvarlefvande vattenpölarne.

I aprilkvällens skumrask höras från ängarne
tofsvipornas skri, och ut i maj, då gullvifvor och ängbollar,
jungfru-Marie-händer och blåmaj fylla luften med det
finaste ängsdoft, syns en och annan långnäbbad stork med
röda ben gå här och klappra. Det är storkhärens längst
mot norr framskjutna utpost, som gärna håller till godo
med en liten välmående skånsk grodunge, innan han åter
styr kosan till sitt rätta land, Danmarks fagra öar med
vänliga byar mellan gröna bokdungar, där hufvudstyrkan
har sitt hem.

Och ut på högsommaren, i början af augusti,
uppstiger det om kvällarne — hälst om dagen varit varm —
täta hvita dimmor. Det är »Albecka-frun», eller någon
annan mytisk personlighet, som håller på att brygga,
säger man.

Dimmorna breda sig, hvad kvällen lider, mer och
mer öfver slätten; tysta, hemlighetsfulla, insvepa de i en
lätt slöja af fint vattenstänk alla byar och gårdar, och
pilarnes blad hänga slaka.

Och ute öfver hafvet uppstiga äfven hvita, lätta
töcken, till en början helt genomskinliga och luftiga, men
snart alt tätare och tätare. De möta de hemvändande
fiskarebåtarne och omhölja dem liksom mecl en
förtrollning, — de kunna ej komma vidare; denna fjunlätta
hafsånga håller dem starkare fängslade än en ankarketting.

Och ångbåtarne långt ute mötas af samma dimhölje;
kaptenen på skansen mumlar en ed, lyktor sättas upp
i för och på stortopp, mistluren ljuder, — från stora
ångare och små fiskarebåtar svarar lur på lur, — hela
natten ljuda de varnande genom töcknet och bära bud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free