Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
sydskånska teckning all.
långt upp på land, till fiskarstugor och fisklägen, att ute
på hafvet är dimman tät.
Men vid soluppgången kommer gärna en lätt bris,
dimmorna börja röra på sig, de liksom lyfta på vingarne
och sväfva bort, sväfva högt upp, tills de endast synas
som små hvita bomullsflockar i den blå luften.
Då blir det vackert väder, säger man på slätten.
Men i gräs och blommor glittrar och gnistrar det af
kvarglömda daggpärlor. Och i fisklägenas små trånga
gator hänga de till torkning afsedda flundrorna alldeles våta.
En sådan morgon efter en sådan natt, då mistlurens
ljud ofta vakt- henne ur sömnen, steg hon tidigt upp
för att ensam gå ned till stranden.
Under den lilla hvita kapotthatten, som gick upp i
en spets i pannan, framstaok hennes burriga, med griffel
omsorgsfullt krusade hår öfver det fina ansigtet med de
stora ögonen; hyn var ännu mörkare än äljes, solbränd
som den blifvit under hennes vistande på landet.
Den svarta tricotjackau med den röda, infälda västen
slöt tätt åt den fasta figuren, och den korta mörkröda
kjolen lät tydligt se hennes små fötter i mörkröda
strumpor och högklackiga skor. Pion höll sin brokiga kinesiska
parasoll för ansigtet och trippade raskt sjövägen fram.
Den hvita strandmalen var ännu våt, men under
hvarje pilträd var en stor torr fläck.
Ljungen stod i full blomma, och hela stranden lyste
röd och hvit — af sand och fina ljungblommor.
Vattnet glittrade krusigt och klart i solskenet. Ett
stycke ut i bugten låg en liten skonert för ankar.
Vid bryggan, där badhuset låg, var brådska ocli rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
