Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
SYDSKÅNSKA. TECKNING AH.
höjde sig — flög bort åt udden där långt borta, som i
öster begränsar denna lilla bugt af Skånes sydkust. Där
växer en liten skog, den sydligaste i Sverge; gröna bokar
inbjuda till vänlig svalka, och i utkanten, på den flacka
sandsträckan nere vid hafvet, ligger en rad af fiskarstugor.
En promenad längs stranden denna glittrande
augustimorgon?
— Hon reste sig, skakade sanden af sin röda kjol,
borstade af armbågen oeh gick långsamt mot det
väderstreck, åt hvilket fjäriln flugit.
De högklackiga skorna kommo henne att oupphörligt
snafva öfver den af hafvet rundslipade rullstenen, som
låg uppvräkt längs stranden. De djupa spår, som hennes
fötter här och där bildade i den hvita, fasta sanden, fyldes
så småningom med vatten; snart fick hon hoppa från sten
till sten, snart vika åt sidan upp i den höga, strida
ljungen och strandhafren, som genom strumpan stack henne
på det fina smalbenet.
Solen steg, och det blef varmt. — Att taga af strumpor
och skor, vada långt ut i vattnet, klifva upp på en af de
stora stenar, som lågo kringströdda i den låga, grunda
bugten, och sitta där och plaska med fötterna i
småkru-siga, vänliga vågor, det skulle svalka skönt och vara så
roligt! — När hon inte fick bada, så–hon såg sig
omkring, ingen människa kunde se henne, stranden var
ödslig ända från kol bryggan och bort till läget. Hon lade
bort parasollen, tog af strumpor och skor, drog med båda
händerna klädningen högt upp och vadade långsamt ut,
försigtigt undvikande de klara, genomskinliga sjöstjärnorna,
som utbredde sina slemmiga kroppar.
Stenen var brännhet af solen, men vattnet var
upp-kryande friskt.
»Här sätter sig minsann jaget», sade hon för sig själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
