- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
138

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

syds kåKska teckningar.

samma, på denna sidan, låg ett litet snvgt hus, alldeles
ensamt för sig själft; fönstren glänste i solen och
förstugudörren stod öppen: rundt om kring var ett grönmåladt
staket med hvita knappar. Bakom huset skyddade skogen
för nordostvinden.

Där bodde ju Ingrid, Sy-Ingrid — det var hennes stuga!
Och hon, som icke på hela sommaren, nej, icke på flera
år varit där!

Nu måste hon gå dit; det var nödvändigt; — hon
kom plötsligt att längta efter Sy-Ingrid, gled ned från
stenen och vadade i land. —

Sy-Ingrid hade en gäng varit stu’piga i hennes hem,
då hennes far lefde. Ingrid var mycket ung, då hon kom
i huset, och under tio år hade hon snarare varit en
familjemedlem än en tjänarinna. »Herrskapet» kände sig
helt stolt öfver henne, när hon, fin och smidig, med hvitt,
nystärkt förkläde stod på den höga stentrappan för att
hjälpa ankommande gäster ur vagnen, och dessa å sin
sida tykte, att något fattades, om ej Ingrid med sitt till
ordspråk vordna leende tog emot dem.

Ingrid var den vackraste flickan i byn; allra vackrast
var hon, då hon satt i kyrkan med en tunn linongsduk
öfver hufvudet och sjöng salmen så högt och klart, att
den skar igenom församlingens släpande sång; och ehuru
pigor i allmänhet ej voro inbjudna på de unge
åbosönernas dansbjudningar, voro dock auditörens och
prestgår-dens pigor själfskrifna. Deras »sociala ställning» var en
pinne högre än vanliga bondpigors.

Och alltid var Ingrid den vackraste; lätt och smärt
svängde hon i dansen, det ljusbruna håret krusade sig
vid tinningarne, ögonen glänste blåa som hafvet en klar
augustidag, och när hon skrattade, lyste en rad hvita
tänder. Den korta gridelina sitskjolen lät se ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free