- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
141

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SÖDERSLÄTT.

141

Och tiden led, och auditören dog, och Ingrid kom upp
och lade en blomsterbukett pä hans hvita liktäcke, och
frun och fröken flyttade till staden. Och den senare hade
sedan dess ej varit vid läget eller i Ingrids stuga.

Hon nästan frös, dar hon gick uppför sandvallen, af
att ha suttit så länge och plaskat i vattnet och vandrade
raskt bort emot huset. Hon tänkte, att hon nog skulle
få höra Ingrid sjunga och tralla där inne, men ingen sång
mötte henne, då hon öppnade den lilla spjälgrinden och
gick genom hagen, där blommande gul senap, litet krasse
och ett vallmostånd med dubbla röda och hvita
blommor stodo i ett hörn. På halmtaket växte taklök, och i
fönstret såg hon en skymt af Ingrid, som satt och sydde
vid sin maskin utan att se upp.

Hon öppnade dörren och stack in hufvudet, smög
leende fram bakom Ingrid, tog henne med båda händerna
för ögonen och sade med ett litet skratt: »Gissa, hvem
det är I»

Men Ingrid reste sig hastigt, såg öfverraskad på henne
och utbrast: »Nä’, men ä’ det inte fröken Gerda själf!
Och kommer och hälsar på gamla Ingri —» och den forna
tjänarinnans ögon blefvo fuktiga.

»Nej, hvad fröken Gerda blifvit stor och fin», fortfor
hon, men rösten darrade litet, hon torkade hastigt bort
dammet från en stol och bad henne sitta.

Hvad det var skönt att hvila ut där inne i den lilla
nätta kammaren efter den tidiga och långa promenaden.

Där inne var sig likt; solen sken in genom klara
fönsterrutor rakt på det stora skeppet och porträtten på
den hvitkalkade väggen och på den brunröda byråns båda
hvita porslinshundar med hängande-bruna öron.—Ingrid
gick ut efter en skål morgonmjölk och bjöd sin gäst, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free