Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söderslätt.
149
fylde kammaren. Och åter och äter hade den gamla
berättat om, hur omyndigt liten Gerda varit, då hennes far,
auditören, köpt egendomen och flyttat dit, och hon som
ett litet skrikande bylte burits ur vagnen: »så liten som
så», hade gamla Sofia skrattande brukat säga, i det hon
höll händerna ett litet stycke från hvarandra.
Men det roligaste hade ändå varit, då gamla Sofia
berättade om sin barndom ute på Skanörs ljung, där
hennes far varit fäherde eller »höre», som hon sade; om
kung Ralf, som nattetid i vredesmod brukade åka genom
Skanörs gator, så att folket- vaknade och barnen i
förskräckelsen kröpo under täcket; om Falsterbo kyrka, som
var uppbygd före syndafloden, och vid hvars västra port
det låg en märkvärdig sten med många inhuggna tecken;
den som vore sjuk och badade den sjuka kroppsdelen i
det regnvatten, som samlades i stenens fördjupningar, blefve
botad, och midsommarafton hade det i gamla tiden kommit
folk dit från alla de socknar, som gränsade till ljungen.
Men mest hade Sofia haft att berätta om Tarras,
den ryske fången, som var så rent orimligt stark. Från
arbetet på Malmö fästningsvallar hade han kommit ut i
tjänst på prestgården, hvars gäss han vallat på ljungen.
Han hade burit henne på armen många gånger, och hon
hade inte varit rädd, fast han brukat hoppa öfver pilvallen
med henne.
Hon kom ihåg, huru han en gång kom hem frän
åkern bärande på en stor »hästrifva», som han af prostens
dräng, Hans Persson, fått befallning att hämta, ehuru
meningen var, att han skulle taga häst och vagn därtill.
Men då var Tarras inte god, kan en tro; han gick rakt
in till prosten, fick honom ut på gården, pekade på hästrifvan
och sade: »Tarras bära långt, långt, satans Hans Persson».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
