Syndikalismen / 1925: (dec) ; Årg. 1(1926) / 1 (1926) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Enhet och enighet.

——

Av Albert Jensen.

——

I.

DEN SVENSKA SYNDIKALISMENS
uppkomst och utformning under
inspiration från den franska syndikalismen är
välkänd för alla, som varit med från
början. En av don franska syndikalismens
hörnstenar är principen om den fackliga
arbetarerörelsens organisatoriska enhet
inom ramen ttv en landsomfattande
organisation, sådan denna princip utformades i
Amiensresolutionen. Den franska
syndika-lismen blev en organisatorisk enhet genom
övervinnandet av de splittrande politiska
intriger, genom vilka de politiska partierna
sökte göra sig till herrar över
arbetarerörelsen. Tör att kunna åstadkomma denna
enhet grundades den syndikalistiska
rörelsen icke på någon viss politisk åskådning,
vilken aldrig skulle kunnat ena arbetarna,
men på det gemensamma ekonomiska
intresset, som sammanbinder alla arbetare i
deras egenskap av lönearbetare. Just i
deras egenskap av löneslavar skulle alla
arbetare sammanslutas utan hänsyn till
deras politiska eller filosofiska åskådning, oeh
hänvisade man arbetarna att utanför den
fackliga organisationen sammansluta sig
i egenskap av partigängare. Det gjordes
dessutom till en medlems plikt, att icke
draga in i den faekliga organisationens inre
liv de ”åskådningar han utanför dessa
bekände sig till”, för att ieke detta skulle på
nytt väcka tvedräkt och sönderspränga
organisationen.

Om det över huvud taget skulle vara
möjligt att samla arbetareklassen, att
åstadkomma enighet genom en enhetlig
organisation, så måste det vara på en sådan
grundval. Den franska arbetareklassen
var också under många år praktiskt taget

samlad i en en hetsorganisation, ifrån vilken
partiintrigerna voro bannlysta. Skulle
denna grundval kunna visa sig bärkraftig
under alla skeden? Skulle den verkligen
kunna åstadkomma en enhetlig kampfront mot
det kapitalistiska väldet? Endast
erfarenheten kunde giva ett slutgiltigt svar härpå.

Man trodde, att man i Amien
sresolutionen hade funnit en grundval för en
klass-politik, som skulle kunna undantränga
partipolitikenw Men klassen är visserligen enad
i kampen mot kapitalismen, men icke
beträffande metoderna i denna kamp, ej
heller beträffande de mål som måste sättas för
arbetare klassens samfällda strävan.

Egentligen konstituerar syndikalismens
principiella ståndpunktstagande även ett
politiskt program. Här förkunnar man kamp
mot staten, in tills staten är övervunnen. Här
proklamerar man, att de fackliga
organisationerna äro de, som skola övertaga
samhällets ekonomiska verksamhet. Här
proklamerar man det framtida samhällets
baserande på federalis tiska principer etc.

Men när det så bland arbetarna uppstå
andra politiska åskådningar, som i vissa
ting äro stridande mot detta positiva
program, så synes det hart när omöjligt att
upprätthålla enigheten. I Frankrike fick
bolsjevismen sin par ti avläggare. En stor del
arbetare blevo bolsjevikiskt sinnade.
Enligt bolsjevismens politiska doktrin måste
man sätta sig i besittning av staten för att
använda denna till ett instrument till
kapitalismens kuvande och socialismens
upprättande. Till den ändan måste man införa
en ”proletariatets diktatur” i form av en
partidiktatur, som gör ett politiskt parti till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>