Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvångsmedel bringades därtill. Det har
blivit fastslaget, att det i vissa fabriker, där
fascisterna påstodo sig ha hela massan mod
sig, inträffat, att när man företagit
slutna omröstningar för utseendet av
fabrikskommittéer, vilka existerade ända till
för några månader sedan,[1] så tillföll den
överväldigande majoriteten, ända till 90
procent, de revolutionära syndikalisterna,
och ofta valdes en gammal kämpe, som var
landsflyktig eller satt i fängelse. Hur skulle
man kunna göra slut på dé röda
organisationerna, när eld och järn icke förmådde
helt att döda dem? Man kunde icke gärna
hålla på med att mörda tills den siste
medlemmen i den sista röda fackföreningen var
utrotad.
Under sådana förhållanden försökte man
med diverse lagliga medel:
1. För tvenne år sedan stiftades en lag,
som bemyndigade polisprefekten att själv
eller genom de representanter han utsåg
sätta sig i besittning av fackföreningarna,
”när man kunde misstänka att det gjordes
försnillningar”.- När man således ville
tillintetgöra en fackförening och ställa den
under polisens förmynderskap, kunde man
alltid ”misstänka” — att det pågick
försnillningar inom fackföreningen!
2. Dessutom företogs från regeringens
sida försök att draga till sig ledarna för
den till Amsterdam anslutna reformistiska
landsorganisationen, gamla rävar som
Mussolini känner personligen från den tid han
tillhörde det socialistiska partiet.
Mussolini kände dem så pass, att han visste, att
de icke voro i stånd att motstå närmanden
från en regerings sida. Vid tiden före
mordet på Matteotti fanns det i själva verket
goda utsikter för ett samförstånd mellan
Mussolini och de reformistiska ledarna.
Men Matteotti var ett hinder för ett sådant
samförstånd, och man försökte då att
”övertyga” honom.[2] Man kände behov av att
befria sig från honom, att få bukt med
honom. Detta är något som numera allmänt
erkännes av politikerna, och d’Aragonas
avgång från sin post i spetsen för den
reformistiska landsorganisationen sistlidne
månad är en följd av den leda som ledarnas
samarbetspolitik framkallat bland
arbetarna.
3. Den legala upplösningen av U. S. I.
(Union Sindicale Italiana,[3] sektion ansluten
till I. A. A., Berlin), vilken emellertid icke
är upplöst, ty i Italien fortsätter den att
uppträda som ”Kommittén för de syndikat,
som varit anslutna till U. S. I.” Samt den
legala upplösningen av järnvägsmännens
nationella förbund, vilket hade en
revolutionärt syndikalistisk tendens, fastän
oavhängigt. av de tvenne
landsorganisationerna, den syndikalistiska och den
reformistiska.[4]
Ett annat försök att definitivt
undertrycka de icke fascistiska fackföreningarna
gjordes sistlidet år. Det gick till så här:
arbetsköparna, sammanslutna i Industriens
Arbetsgivareförbund, träffade en
överenskommelse med de fascistiska
fackorganisationerna om att icke erkänna andra
fackorganisationer än corporazioni. Således:
inga förhandlingar, inga avtalsuppgörelser,
inga överenskommelser med
fackorganisationer, som icke dirigerades av fascisterna.
I förra månaden spred regeringens
telegrambyrå ett meddelande om ”en ny seger”
för de fascistiska fackorganisationerna.
Man hade slutit en överenskommelse med
arbetsköparna om monopolisering av
arbetet för de fascistiska organisationernas
medlemmar. Men hur kan detta framställas
som en ny seger, när man redan föregående
år slutit en sådan överenskommelse?
Vittnar det icke snarare om att försöket att
monopolisera arbetet för fascistemas
fackföreningar blivit ett fiasko! Varför har
man förnyat denna överenskommelse?
Därför att arbetsköparna icke kunnat
genomföra den överenskommelse, som träffades
föregående år!
Och varför ha de icke kunnat
genomföra den? Därför att, som presidenten för
arbetsköparnas sammanslutning själv
förklarat, man icke uteslutande kunnat träffa
avtal med fascisternas organisationer
eftersom arbetarna icke varit anslutna till
desamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
