- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1925: (dec) ; Årg. 1(1926) /
44

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i dessa företag äro ännu icke socialistiska.
Det var en tom. inbillning1, att
statsindustrien skulle vara fullbordad socialism.

På dessa kätterier svarade Bucharin
följande: ”Om den arbetande klassen icke
kommer att betrakta industrien som sin,
utan som statskapitalism, om
arbetareklassen kommer att betrakta
driftsförvaltningen uteslutande som en fientlig kraft, om
arbetareklassen kommer att behandla det
industriella uppbygganedt som en den
ovidkommande angelägenhet och känna sig själv
som utsugen — vad kommer då att ske?”
För vår del svara vi: bolsjevismen skulle
stupa. Den uppratthålles uppenbarligen till
utomordentligt stor del av en fiktion, den
fiktionen, att arbetarna uppfatta
industrien som socialistisk, som sin. Men hur
länge skola bolsjevikerna vara i stånd att
upprätthålla denna fiktion, denna
inbillning ?

St alin argumenterade mot kättarna på
följande sätt: ”Statsindustrien kan icke
kallas statskapitali sti sk, då
statskapitalismen är en produktionsorganisation, i vilken
tvenne klasser äro för handen, nämligen
den utsugna klassen, som icke besitter några
produktionsmedel, och utsugarklassen, som
besitter produktionsmedel.
Konccssionsfö-retagen äro kapitalistiska, men i
statsföretagen finns det blott cn klass representerad,
arbetareklassen, som besitter
produktionsmedlen oeh icke blir utsugen.”

För vår del kunna vi verkligen icke se,
vad som skiljer den ryske arbetaren från
den utländske. Det förefaller, som om den
ryske ofta blev mera utsugen än arbetarna
i kapitalistiska länder. Han. är en löneslav
som de och arbetar samman ett
produktionsöverskott till staten. Staten har intagit
den private kapitalistens plats; därför
förvandling från privatkapital i sm till
statskapitalism.

Finns det icke tvenne klasser för
närvarande? Säkert: den behärskade
(arbetareklassen) och den härskande (bolsjevikerna,
statsbyråkraterna). Det är ingalunda
arbetarna, som bestämma varken över
produktionsmedlen, produktionsprocessen eller ar-

betsavkastningen, Det är den politiskt
härskande klassen, som bestämmer över
industrien, arbetet, arbetslönen och
arbetsavkastningen.

Stalin medgav också: ”Man skulle kunna
säga, att detta ännu icke är socialism, då
en byråkratism ännu är för handen vid
våra företags ledande organ. Detta är
riktigt, men motsäger icke att statsindustrien
är en socialistisk produktionstyp.” Stalin
medgiver således, att det ännu icke
föreligger någon socialism.

III.



Att detta problem inom kort kan bli ett
mycket allvarligt sådant för sovjetmakten
är säkert nog. Den industriella
utvecklingen drar på nytt folket från landet till
städerna och industricentra. Arbetareklassen
växer. Då industri ar bctareklassen är det
holsjevikiska herraväldets sociala bas, så
väser därmed också bolsjevikväldcts bas.
Men — och bär är problemet! — denna
bas hotar att förändra karaktär.
Nyrekryteringen av arbetare försiggår på
landsbygden, där bolsjevismen ingalunda erövrat
sinnena. Ett nytt samhällselement,
främmande for bolsjevismens läror, delvis
kanske till och med fientligt stämt, strömmar
således in i bolsjevismens innersta fästning.
Här lurar en allvarlig fara, oeh på tal om
denna utbrister Bucharin:

”Få vi lov att vara så stora optimister,
att vi säga: Vi ha gjort slut på
socialrevolutionärerna oeh menschevikerna; de komma
aldrig mera att uppstå. Jag delar icke en
sådan rosenröd uppfattning. Jag tror, att
om vi föra en oriktig politik,
menschevikerna åter bekomma en viss bas i
arbetare-klassen.”

Bucharin frågar om dessa nya skikt med
hänförelse skulle gripa till vapen för att
försvara revolutionen i händelse av krig,
och han finner det tvivelaktigt. Han
mönstrar dessa nya skikt oeh finner hos
dem ”en rad mycket dåliga tecken, till och
med hos den kommunistiska ungdomen”.
Disciplinen bland dem är i sjunkande. D.
v. s. dessa skikt äro icke så slaviskt under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free