- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1940 /
192

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växla med reaktionära och revolutionära
sådana, i vilka de stora möjligheterna till
avgörande framstötar åter träda fram. I detalj äro
Landauers idéer och förslag naturligtvis endast
tillämpliga på decennierna mellan 1890 och
1914, liksom Proudhons strävanden hänförde
sig till perioden efter 1848. Men av stor vikt
är Landauers allmänna idé om socialismen.
Om vi för en gångs skull lämna alla
politiska betraktelser åsido och endast betrakta det
spanska uppbyggandets ekonomiska problem
efter den 19 juli 1936, så bevisa just dessa
händelser mycket tydligt hur föga man i striden
om socialismen kan räkna med det mekaniska
genomförandet av hastiga totallösningar —
icke ens i den anarkistiska syndikalismens
klassiska land, Spanien, var detta fallet.
Snarare är revolutionen en epok, varunder också i
de socialistiska massornas läger mångahanda
sins emellan attraherande och repellerande
krafter verka om vartannat, varunder man allmänt
måste improvisera och varunder revolutionära
massimpulser, bakåtsträvande rörelser och
djärva experiment ila förbi varandra.
Socialismen som ett inom sig slutet, efter sina egna
principer på bred basis sig fritt utvecklande
system bör endast förstås som en produkt av
en lång utveckling. Men icke ens då är den
något fast: ”All socialism är en relativ socialism,
en rörelsens socialism”, sade Landauer.

Iförordet till ”Revolutionens uppgift” i sitt
”Aufruf” går Landauer så långt, att han
förklarar: ”Revolutioner kunna endast finnas på
det politiska området. De skulle icke leda till
ett stödjande från de förslavade massornas
sida, om ieke också socialt förtryck och
ekonomisk nöd bragte dem att resa sig; men
förvandlingen av de sociala institutionerna, av
egendomsförhållandena och det ekonomiska
systemet kan icke komma till stånd på
revolutionens väg. Underifrån kan man endast skaka
av ok, förstöra och prisge, ovanifrån —- även
genom en revolutionär regering — kan endast
förbud och befallningar utfärdes. Socialismen
måste byggas upp, den måste upprättas, orga-

niseras av en ny anda.” Visserligen, tillade
Landauer: ”denna nya anda härskar mäktigt
i revolutionen”.

I ”Sozialist” för mars 1909 finnas följande
betraktelser till samma ämne: ”Varför kunde
man i Frankrike i den stora revolutionen 1789
politiskt och ekonomiskt göra slut på
feodalis-men? Därför att det nya som kom i dess ställe
■— bourgeoisins ekonomiska makt och den
borgerliga andan — redan fanns där fullt färdig.
Revolutionen var icke medlet, den var icke
början, utan avslutningen och den sista hjälpen.
Den, som alltså vill socialismen, det
fullständiga nyskapandet av andarna och samhällets
grundvalar, behöver icke göra något annat än
skapa dessa grundvalar och denna anda.
Liksom bourgeoisin verkligen fanns till innan den
borgerliga revolutionen kom, så måste
socialismen vara en verklighet och en makt, innan
man kan avgöra huruvida också dess slutgiltiga
genomträngande kommer att vara förenat med
konvulsioner såsom forna tiders slutstrider.
Men vi stå icke vid slutet, utan vid början.”

Säkert komma i epoken efter fascismen
stora möjligheter för revolutionärt
nyskapande att erbjuda sig. Men dessa komma
endast att leda till verkliga socialistiska
nybildningar, om en socialistisk rörelse med
konstruktiva och frihetliga mål tar hand om
ledningen. Skall en sådan rörelse helt automatiskt
framträda ur kaos? Det beror på oss själva.

Kampen för den frihetliga socialismen är
en uppgift, en stor och svår uppgift. För
att vara frihetliga revolutionärer, göra vi bäst
i att bryta så radikalt som möjligt med de
illusioner, som från marxismen trängt djupt in i
vår rörelse. Låt oss skapa en verklig socialistisk
och frihetlig grundval, låt oss göra klart för
oss det mänskliga näringslivets faktiska
historiska förlopp och funktioner, socialismens
andliga och praktiska förutsättningar och behov
— och låt oss gå till verket!

Gustav Landauers socialistiska idéer kunna
därvid i mångt och mycket tjäna som
vägvisare.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1940/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free