Syndikalismen / Årg. 2(1927) / 54 (1926) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur fascismen segrade i Italien. Av Armando Borghi - Konsumtion och kapitalbildning. Av John Jonsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förena tvenne tendenser, vilka ömsesidigt
utesluta varandra. Reformisterna väntade
ingenting annat av alliansen än en
orientering till en vänsterregering. Man hoppades
på intervention av konungen och av
d’An-nunzio liksom av katolska folkpartiet.
Måhända trodde man också på effektiviteten
av en bön till påven. Det var blott den
revolutionära aktionen man icke ville räkna
med. Slutligen enades man om en
genral-strejk för att göra något, men en fredlig
generalstrejk i dåvarande situation var
dömd, och den blev också resultatlös. Och
detta misslyckande blev nådestöten åt
ar-1 rfareklassen liksom det krönte fascismens

seger. Och med arbetarnas nederlag
störtades också den liberala regeringen, i spetsen
för vilken satt idioten Facta.

Statsmaskineriets underavdelningar
be-funno sig praktiskt taget i faseister nas
händer. Inom armén voro geenralerna
antingen faseister eller indifferenta under
förbehåll av att kungadömet lämnades i fred.
Fascismen stod inför sin definitiva seger
.och marsehrn mot Rom, som kom till-stånd
i oktober 1922, kunde företagas utan det
ringaste motstånd från myndigheternas sida.
Mussolini hade nått sina drömmars mål,
förd dit av fascismen, vars fånge och
medbrottsling han är.

Konsumtion o c Q kapitalbildning.

Av Joön Jonsson.

När det gäller att försvara

det nuvarande ekonomiska systemet,
framhålles det ofta från borgarbåll, att
förmögenhetens koncentrering på ett fåtal
händer är mycket gynnsamt för samhället,
därför att kapitalbildningen bättre befrämjas
på detta sätt än om egendomen vore jämnt
fördelad bland invånarna. Ty om
arbetaremassorna hade goda inkomster och profiten
enligt kapitalistisk uppfattning vore låg,
skulle produktionsapparatens hela kapacitet
komma att tagas i anspråk för tillverkning
av konsumtionsartiklar åt de breda lagren,
medan kapitalbildningen skulle bli obetydlig.
Frågar man nu vad en kapitalbildning på
bekostnad av arbetarnas behovstäckning skall
vara bra för, så svaras det, att den skall
möjliggöra utvidgning och tillbyggnad
av-produktionsapparaten. Varför det skali
vara nödvändigt att utvidga
produktionsapparaten för att kunna täcka varubehovet vid
en minskad konsumtion, aktar man sig
emellertid visligen för att närmare
förklara. I verkligheten går det ju så till, att de
krafter som ”frigöras” vid minskad
konsumtion få luffa landsvägen i väntan på att

varuförbrukningen åter skall ökas i sådan
omfattning, att ett större antal arbetare
finna sysselsättning antingen direkt i själva
produktionsprocessen eller också med
eventuella utvidgningar av olika anläggningar.
Så långt ifrån att realkapitalet, sådant detta
representeras av dylika produktionsmedel
som fabriker, kommunikationsmedel etc.
skulle utökas under tider, då massornas
konsumtion på grund av dåliga förtjänster är
liten och avsättningsmöjligheterna
följaktligen små, så förhåller det sig på det rakt
motsatta sättet. Det är just under tider av
stark efterfrågan på varor, d. v. s. när
arbetarnas lön är relativt hög och deras
konsumtion tämligen stor, som det i ett
kapitalistiskt samhälle planeras och bygges nya
företag, d. v. s. det företages ökning i
realkapitalet. ökad konsumtionskraft hos
massorna är i ett dylikt samhälle den första
förutsättningen för utvidgning av
produktionsapparaten. Hur (Jet emellertid kan gå,
när man skrider till en sådan utvidgning
utan att först ha sörjt för en motsvarande
ökning av de breda lagrens köp- och
konsumtionskraft, därpå ger Tyskland under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>