- Project Runeberg -  Syndikalismen i praktiken /
77

(1919) [MARC] Author: Gustaf Henriksson Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Sträjk och generalsträjk.

1. Om sträjken i allmänhet. Sträjk är aktionsmediet
för såväl höjandet av lönerna som förhindrandet av deras
sänkning när de en gång tillkämpats. Och som sådant
den mäst kända arbetstaktiken. De andra operationerna,
vilka fullständiga eller supplera sträjken, såsom boykott,
sabotage, labell, äro, ehuru även de äro, av gammalt datum,
mindre kända, emedan deras metodiska och systematiska
användning är av ett relativt sent datum.

Franska metallarbetarförbundet ger följande definition
på sträjk: »Arbetarnas vägran att uthyra sina armar och

sin intelligens på villkor, vilka de anse ofördelaktiga».
Denna vägran, ursprungligen endast tillfällig, har blivit
sedan ett 20- eller 30-tal år tillbaka systematisk, helt
enkelt en ekonomisk och revolutionär aktion.

De äldre sträjkerna voro mer eller mindre tumultariska
revolter. Nutidens sträjker, även de våldsamma, äro
planmässigt ordnade, man kan säga reglementerade i enlighet
med organisationsstadgarna. Först utkämpade för lidna
oförrätter, betraktas de i dag såsom ett av de
nödvändigaste elementen i arbetarnas liv. Och från denna
synpunkt har man sagt att syndikalismen i grund och botten
är en sträjkernas filosofi.

Sträjkens historia eger att uppvisa många skiftande
uppfattningar angående sträjken som kampmedel. Den
gamla arbetarinternationalen betraktade den i det stora
hela som ett ont, om ock som ett oundvikligt ont. Ar.
betarkongresserna uttalade sig både för och mot den,
och enskilda bland ombuden intogo en mer eller mindre
bestämd ställning til! densamma. Vid Internationalens
kongress 1868 yttrade -ett franskt ombud, vilken var
motståndare till sträjken som kampmedel, att
»arbetarinternationalen gillar icke sträjken i princip, den tror den vara
ett anti-ekonomiskt medel; den har förklarat det i Oenéve

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:47:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndiprakt/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free