Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hörde huru farmor böjde sig ner och kysste
henne, i det hon sade: "Jag skall gå och tala med
honom".
Hon stängde dörrarne ordentligt, och så kom hon
till mig med en suck:
"Det här vardt följden af alla våra
öfverläggningar, våra planer".
"Det är inte möjligt, farmor. Jag kunde ju vara
far åt henne. Dagligen har hon ju genom min hustrus
och mina gossars porträtt på mitt bord, genom talet
om dem, genom brefven hemifrån och alt annat påmints
om, att jag sedan så lång tid är bunden med de bästa
band. Dessutom..."
"Det är vår felberäkning, att vi litat på detta.
Hon beherskas naturligen af en alldeles reflexionslös
känsla. Att börja med var det tacksamhet, så blef
det ömhet och till sist kärlek. Du är så ung till sinnet,
att hon glömde dina år, och naturligtvis har hennes
svärmeri inte låtit störa sig af några praktiska
beräkningar. Det är blott nuets alt beherskande lycka.
Därför har du trygt kunnat tala om de dina..."
"Sådant går lyckligtvis snart öfver. Jag skall gå
och tala med henne, naturligtvis utan att låtsa förstå...
Mitt beslut om resan står fast. Att ändra det skulle
blott åstadkomma ledsamheter. I morgon skall hon
ångra, att hon icke kunde beherska sig. Nu får det
svida medan det svider".
"Men inte något hårdt ord till henne".
"Kära farmor, huru skulle jag kunna det!
Andligen är hon ju mitt barn".
"Ack, om jag i det afseendet hade förstått och
mäktat att göra henne till mitt!" klagade den gamla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
