Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Birgit tryckte oförmärkt min hand. Jag förstod,
att det var något tecken. Men hvilket?
A, hvad jag varit blind! Där suto ju Martin
och Trine famnande hvarandra med blicken. Det var
sin egen kärlek de här hvar på sitt håll bekände
för tredje man!
"Ack, ungdomar", sade jag, "dröjen inte med
att lägga hjärtat på tungan. Det passar ej er att
vara försagda. Det är ej natur för er att vara för
hänsynsfulla. Lifvet är så kort — man bör ej
försitta något af de tillfällen till lycka det bjuder. Och
af all lycka är det ingen, som går upp mot kärlekens".
Martin och Trine togo afsked. Och så begåfvo
de sig ut i skymningen.
"Nu har du visst gjort något riktigt bra igen,
onkel", sade Birgit. "Det är öns bäste gosse och
bästa flicka. Man har riktigt önskat, att de skulle bli
ett par. Men han sade ingenting till henne, innan
han for ut — han är värkligen för omtänksam, för
hänsynsfull, såsom du sade. Nu har han nyss
kommit hem — han har inte varit ute som sjöman utan
i Amerika och visst tjänat mycket pängar. Ännu har
han ingenting sagt åt Trine, det förstå vi. Men vi
skola få se, att du gett två människor mod att bli
lyckliga".
— — —
Redan vid frukostbordet fick jag bekräftelse på
Birgits förmodan. Hon hade gjort sig ärende till
Trine, och denna hade bekänt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
