Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När storken kom till prästgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bra ut — ty då tyckte jag ej, att han gjorde det.
Det enda, som gjorde mig betänksam, var mitt yra
humör. Jag skulle vända upp och ned på
prästgården, och jag skulle förstöra all hans prestige bland
de sträfva bönderna. Men ingenting halp. Jag kunde
ej låta bli att tycka om Gutzon; och så gifte vi oss
och flyttade ut till landet".
"Man skulle också kunna förundra sig öfver, att
Gutzon ville ha och vågade taga er",
småskrattade jag.
"Han hade bemött alla invändningar mot mig —
mina egna inräknade — med ett stående: ’Hon blir
bra, bara storken kommer till prästgården’. Och så
sade han också till bönderna — som för öfrigt voro
mycket snälla och öfverseende — när någon af de
äldre bland dem skakade på hufvudet åt mina värsta
tanklösheter. Men storken kom inte..."
Där hon låg, svag och klen, i bärsängen, var
det ingenting kvar af den ystra flickan. Men ögonen,
ehuru matta, och dragen, ehuru infallna, ägde ännu
sin fägring.
"Ni har naturligtvis lagt märke till min mans
djupa religiositet? Det är ingenting, som sitter
utanpå — det är äkta altsammans. Då han
förrättade sin personliga andakt, bad han också alltid
Gud att ge oss ett barn, men denna bön hade,
liksom alla hans böner, ett tillägg: ’Om det är din
vilje och du ser, att det gör oss mäktigare och
villigare att tjäna dig’. Jag hade ej bedt sedan jag var
liten, och Gutzon uppmanade mig aldrig att göra det
— tvärtom förrättade han sin andakt med en sådan
diskretion, att det ej skulle vara något tvång för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
