Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samvetskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämförelse mellan gubben och mig. Och därför hade jag
ingenting att svara honom.
— — —
Vi träffades åtskilliga gånger, och jag lärde mig
alt mer värdera honom.
Så en dag kom han upp till mig.
Vi talade om likgiltiga ting, men det var hos
honom något visst nervöst, som gaf mig anledning
att tro, att han hade något särskildt ärende, hvilket
det var honom svårt att komma ut med.
"Jag skulle", afbröt han tvärt samtalet, "fråga om
ni händelsevis kunde låna mig tio francs. Det är
skamligt begärdt, jag vet väl det, men det fattas mig
just den summan för att lösa ut ett nytt häfte från
boktryckaren, och jag har ingen annan att vända mig
till än er".
"Nej, jag kan ty värr inte", svarade jag. Och
jag ljög icke. Jag hade inte fått någon middag den
dagen, och till hyran, som skulle betalas påföljande
dag, hade jag inga pängar.
"Jaså, förlåt mig då!" svarade han, och en skarp
rodnad flög öfver den gamles fårade anlete. Blicken
nästan slocknade, och han stapplade ut.
Jag glömmer aldrig denna smärtfylda, hopplösa
blick — aldrig! Jag hade aldrig förr vetat, att ett
människoöga i en enda sekund kan uttrycka så mycket.
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
