Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nastka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fint åkdon, men jag skall inte hem förr än i kväll.
Jag skall i dag vara hos mitt förra husbondefolk".
"Så mycket bättre, ty då får jag dagen på mig
här", svarade jag. Jag antecknade adressen, där jag
skulle finna henne, och det bestämdes, att jag skulle
hämta henne klockan 6.
På utsatt tid var jag på platsen och Nastka mig
till mötes. Hennes värdfolk var nere på gatan, hela
familjen, och gjorde sig med äkta tysk gemytlighet
genast bekanta med mig. Jag hade emellertid ej
mycket tid med dem, och jag tog afsked så snart
detta gick an för Nastkas skull.
"Det var snällt af er att låta henne få åka. Hon
är en så präktig flicka", sade frun. Och med det
reste vi.
Vi foro förbi den gamla kungaborgen och
passerade den i dess närhet befintliga bron öfver Weichsel,
hvarpå vi å en icke just öfverdådig landsväg fördes
ut i ett landskap, där en och annan mindre höjd bröt
slättens enformighet. Träden äro desamma, som man
ser i Sverge. Björken är talrik. Där man kan tala
om skog i vanlig mening, är det så godt som alltid
tall. Och det är själfväxt skog. En sådan blir alltid
mera poetisk än en planterad, som är rama prosan.
Där stå träden i rader, och alla äro lika stora. Ingen
löfskog ibland barrträden och ingen gräsmatta!
Färden bjöd ej på några äfventyr. Vi pratade
om litet af hvarje, och bäst det var, ropade Nastka:
"Där är det".
Jag såg en samling små hyddor, en gammal
kyrka och en herregårdsbygnad, som var rätt ståtlig
med sitt höga tak. Den var bygd till hälften af sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
