Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nastka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu drog hon sig tillbaka för att ikläda sig sin
söndagsdräkt. Under tiden skulle jag se mig omkring
på gården. Snart var hon tillbaka. Hon var nu
iförd en brun yllekjol med blå sidenbård,
muslinsförkläde, ljust lif och öfver detta en röd sjal. På
hufvudet hade hon en silkessjalett. Den hängande flätan
afslutades med ett skärt sidenband, som hade rosett.
I denna suto breda, mörka sidenband, som räckte
henne till knävecken. Strumporna voro röda.
"Så fin du är!" utbrast jag och gjorde den
reflexionen, att här, såsom öfveralt annorstädes,
utmärka sig folkets dräkter för starka färger —
i alt fall ungdomens. Modern var klädd i grått med
en brokig duk i mörkare ton, framdragen i pannan,
så att ej hårfästet syntes, och knuten i nacken. De
gifta kvinnorna skilja sig därmed från de unga, som
ha hårfästet fritt och knyta sjaletten under hakan.
Naturligtvis ha de gifta kvinnorna håret uppsatt. Då
de gå ut, hänga de den obligatoriska själen öfver
hufvudet [1].
För bondkvinnorna här i orten är det ett vanligt
arbete att bära mjölken till staden. De äro då iklädda
stöflar med långa skaft och höga klackar, en kort
bomullskjol med kort kofta af samma slags tyg samt
hufvudduk och sjal af nyssnämda slag. Flaskorna
läggas i ett lakan, hvilket knytes på bröstet. På det
sättet släpa de ofta tunga bördor långa vägar, dessa
stackars kvinnor.
Nastka och jag gingo ut. Byn ligger utefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
