Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia om döden och det, som är starkare än döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som framför alt väcker den blomsterälskande
nordbons uppmärksamhet är den ofantliga mängden af
azaléor i alla kulörer, af hvilka ingen slår en i
ögonen så som den höga gula färg, som kommer en att
tänka på den brinnande busken.
Mellan cypressernas mörka grönska och
blomstrens färgrikedom resa sig kolonnader af minnesvårdar
— nästan hvarenda en är af marmor, många små
konstvärk i sitt slag. Än är det en byst, än ett
kors, än en sarkofag. Omväxlingen är så rik, emedan
sorgen och saknaden här tala så många tungomål.
De flesta grafvar gömma engelsmän.
Bäst jag gick där, öppnades porten för ett 50-tal
män — vid första ögonkastet såg man, att de voro
af engelsk extraktion. De tågade direkt upp mot
muren, där stoftet eller rättare sagdt askan af den
engelske diktaren Shelley grafsatts. Som vi minnas,
led Shelley i april 1812 skeppsbrott under en båtfärd
från Livorno och drunknade. Liket uppkastades på
stranden, och den dödes skaldebroder Byron brände
det på ett smyckadt bål samt sände askan till Rom,
där bisättningen ägde rum.
En af deltagarne i det sällskap, som nu
vallfärdade till skaldens graf, steg upp och höll ett tal —
för Shelleys minne. Det åhördes af deltagarne med
blottade hufvuden.
"Då jag stod där, tänkte jag: "Jag kan undra,
om några svenskar äro jordade här". För ändamålet
sökte jag upp kustoden, som jakande besvarade min
fråga och följde mig.
Under denna vandring visade det sig, att han
utan ett ögonblicks sökande visste, hvar han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
