Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ur Emiuly Nonnens familjekrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för henne att skiljas från sin ende son, som blott var
tretton år.
Hon bibehöll dock ständigt flitig förbindelse med
honom genom långa dagboksliknande brev. Det är
rörande att läsa dessa gulnade brev, där de ligga
framför mig, skrivna med hennes vackra nästan präntade
handstil på stora ark av tjockt linnepapper, som
trotsat tidens tand.
I första brevet berättar hon, hur de längta efter
honom, hur de, sedan de följt honom till segelfartyget
och vinkat avsked, gått in i en avlägsen berså i
stadens park och gråtit, så att ögonen voro svullna och
de ej kunde visa sig för någon, utan smögo sig hem
i skymningen.
Som dottern Elisabeth var klen till hälsan, ansåg
modern det var bäst, att de flyttade ut till Mount
Pleasant, då en förstad till Liverpool, nu en del av dess
centrum.
Här var luften hög och ren och hyrorna lägre än i
staden. En god vän som ägde jord därute erbjöd sig
att uppföra ett litet hus för deras räkning. Genom
breven till sonen John få vi en noggrann beskrivning av
detta. Det byggdes i två våningar med källare. Vi
bli förvånade att höra, att på framsidan huset blott hade
ett enda stort utbyggt bågfönster, som gick från
källaren genom första våningen upp till andra. Och varför?
Jo, det var ett påhitt att undgå fönsterskatten, som då
var gällande. »Vi göra inte staten någon orätt»,
skriver Ann Nonnen, «proportionerna mellan rutorna äro
de av regeringen fastställda». Några år senare
beklagar hon sig:
»Jag tycker ej om Sir Robert Peel, han har upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
