- Project Runeberg -  Systrarna på Liseberg : Ur en familjekrönika /
129

(1924) [MARC] Author: Emily E. Nonnen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Resor och äventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ret och väntade och väntade, blev oron till sist så
stor, att hon trodde hennes sista stund var kommen.

Hur länge hon låg där i mörkret och våndades visste
hon ej, men slutligen bedarrade stormen, och hon hörde
röster i rummet utanför, något stort, tungt släpades
bort, dörren öppnades på glänt och ett svart
människoansikte tittade grinande in. Hur ful den gode negern
än var, så tyckte sig ändå Emily i det ögonblicke
aldrig ha sett ett skönare ansikte.

Så blev då allt snart gott och bra igen, och hon
kom lyckligen fram till Edinburgh, visserligen lite våt
och ruskig, men ändå glad att välbehållen stå på fasta
marken och att bliva hjärtligt välkomnad i Carnegies
vackra hem vid Moray Place.

Sedan hon tillbringat några veckor där, hade hon
mod att åter företaga en sjöresa. Hon for med
ångbåt till London och även denna färd blev svår och
obehaglig — hon tycktes förföljd av otur på sjön.

I London möttes hon av sina systerbarn Avarina och
Osborne Morgan, som nu voro vuxna, och skulle
åtfölja sin moster på resan till deras hem i Conway i Wales.
Emily fick då från London till Chester för första gången
i sitt liv åka på tåg. Av denna märkliga händelse har
hon dock ej givit någon utförligare skildring i sina
brev till de hemmavarande. Troligen var återseendets
glädje allt för stor, och antagligen hade hon och
ungdomarna Morgan så mycket att språka om, att
hon ej hann reflektera så synnerligen över den nya
erfarenheten. I breven talar hon blott om, att de
sutto som i ett trevligt förmak, och innan de visste
ordet av voro de framme i Chester. Där fortsatte de
resan med diligens, och fast det rägnade, klättrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:48:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/systrarna/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free