- Project Runeberg -  Systrarna på Liseberg : Ur en familjekrönika /
158

(1924) [MARC] Author: Emily E. Nonnen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Släkt och vänner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Lisebergs trädgård står i sommarprakt, lindarna
dofta och blomsterrabatterna lysa i alla regnbågens
färger. Utanför de vita trädgårdsgrindarna står en ung
kvinna och ser med längtande blickar inåt härligheten.
Så har hon stått där varje dag under flera veckor.
Efter några minuter går hon tillbaka in i huset mitt
emot, Ultorp, f. t. upplåtet till folkskola och bebott
av den unga lärarinnan och hennes mor.

Den förra har länge varit klen. Flickan vid grinden
är den sjukas kusin, vilken som nygift flyttat till den
stora staden och känner sig mycket ensam. När den
sjuka somnat, smyger hon sig helst ut och då till
Lisebergsgrindarna i hopp att få se en skymt av —
Emily Nonnen.

Hon hade ju varit lycklig nog att få tillfälle läsa
»Guds öga vakar» och »Rubinringen» och tänk om
hon fick den stora lyckan att se författarinnan själv!
Hon hade en gång frågat modern om henne och fått
ett mycket avvisande svar: »Mamsell N. skrev ihop
romaner!» En dom som avskräckte från vidare frågor,
men ej minskade intresset — tvärtom.

Den gamle mannen, som bodde i en av stugorna
vid grindarna, måtte ha läst längtan i hennes ögon
och erbjöd henne en gång stiga in i trädgården.

På hennes fråga om ej fröknarna skulle misstycka,
svarade han att de ej voro hemma och de visst skulle
låta henne gå där, »då det väl inte var så roligt att
ständigt sitta hos en sjuk».

Så slog äntligen befrielsetimman — den sjukas hand
hade kallnat i vännens, och denna smög sig därifrån
till sin kära tillflykt, Lisebergs trädgård. Antagligen
skymde tårar blicken, ty hon märkte intet, förrän en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:48:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/systrarna/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free