Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 18. Den sista tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stodo stela och prydliga. Blomsterlindarna spredo sin
doft, bien surrade och de höga granarna susade stilla.
T. o. m. den gamle trädgårdsmästaren, grånad i
tjänsten, passade i stycke med det hela.
Ja det var ett hem det! Man gick därifrån i en
stämning som om man hade hört en gammal dikt,
satt i toner från spinetten.
C. T.»
*
En egendomlighet för Lisebergshemmet var de många
kattorna. Trefärgade och grårandiga lågo de snart sagt
i varenda soffa, varenda stol och varenda himmelsäng.
De två förnämsta buro de stolta namnen Joseph Haydn
och Garibaldi — det uttalades på Liseberg på engelskt vis.
Kattorna voro alla synnerligen intelligenta, vilket väl
mycket berodde på att de fingo vara inne och i
ständigt sällskap med de gamla damerna. Vilhelm
Sten-hammar, gift med en dotter till systrarna Nonnens
väninna fru Jemima Westerberg, kom en gång till
deras stora glädje och spelade på taffeln. Han var då
mycket road av att se, hur ett av de underbara djuren,
medan han musicerade, stod som fastnaglad mitt på
golvet med huvudet vänt mot pianot och öronen stramt
spetsade.
En gång i tiden var en av Lisebergskattorna ute på
ett märkligt äventyr. 1 en av de störa granarna — som
nu äro nedhuggna — till vänster om Lisebergs
huvudbyggnad, fanns ett skatbo med ungar. En av de stora
grå kattorna beslöt sig för att anfalla dessa och
bör-jada sakta krypa och klättra uppför stammen. Då
hördes plötsligt ett fasligt liv och skärrande skrattande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:48:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/systrarna/0197.html
