Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixtinska Madonnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TAFVELGALLERI.
jungfrurna och martyrinnorna besvärlig, men i stället återupplifva våra antika förfäders
lefnadsglada gudakult."
"Häda icke, Galeotto!" utropade Ismeducci mycket allvarsamt. "Rafaels konst är en i
sanning kristlig förklarad, ja en himmelsk konst. Se bara först, hvad han med en underbar
ihärdighet har skapat här på märkvärdigt kort tid, och ni skall icke tveka att säga, att Rafaels
konstutöfning måste kallas en sann, helig gudstjänst."
"Eminens, om ni talar så, då måste en gammal fältöfverste som jag tiga. Men för min
dotter har jag förklarat sådana omdömen om den unge mästaren såsom svärmiska och farliga. Ni lär
väl ändå icke neka, Ismeducci, att er Rafael målat rätt många saker, hvartill han icke kunde finna
ämnet i kyrkans heliga historia."
"Har ni haft audiens hos påfven ännu, Graleotto? Jag kan icke veta det, ty befallning är
gifven, att ni skall få företräde hos påfven, så snart ni anmäles hos lifvakten i försalen."
"Jag kom först för tre timmar sedan till Rom," svarade Malatesta, förundrad öfver den
plötsliga vändningen i samtalet.
"Nå väl, käre gamle vän och kusin, när ni besöker hans helighet, skall han sjelf sannolikt
begagna tillfället för att beriktiga edra åsigter om den profana sidan af Rafaels konst. Jag
försäkrar er, att er dotter, min efter helgonet Aldruda uppkallade guddotter, med sin svärmiska
vördnad för Rafael icke går utöfver den känsla, som Leo X sjelf egnar den sublime konstnären."
Malatesta gick med stora steg fram och tillbaka i salen, under det kardinalen tog plats i
en rymlig länstol och, låtande tummarne sirligt löpa rundtom hvarandra, betraktade guvernören med
fryntlig uppmärksamhet.
"Sinibaldo, jag tillstår för er, att jag icke är någon vän af den plan, som åsyftar att göra
ätten Malatestas urgamla sköldemärke till er förgudade målares egendom. I, söner af Ismeducciernas
herskareslägt, hafven redan längesedan gjort er förtrogna med den lärdes rob och tonsur, under
det vi, ätten Malatestas afkomlingar, icke förmått skilja oss från sadel och harnesk. Vi hafva
uppskattat konstnärerna, det bevisa bilderna i denna sal, och belönat dem väl, men vi hafva aldrig
tänkt på att göra bildhuggare och målare till medlemmar af vår familj. Till och med Mediceerna
hafva visligen underlåtit detta, ehuru de alldeles specielt vinnlagt sig om konsternas vård."
Ismeducci uppreste lifligt öfre delen af kroppen.
"Hvarifrån skall då Leo taga de nödvändiga förläningarne för den nye Medici?" frågade
kardinalen. Ingen enda arftagerska inom hans familj står i en sådan fördelaktig ställning som Aldruda
di Malatesta, hvilken ensam kan göra anspråk på alla de besittningar, som tillhöra den snart
utslocknande manliga grenen af hennes slägt."
"Ännu lefver jag, Sinibaldo, och dessutom har jag en brorson."
"Godt, men denne brorsson är ingen Malatesta utan en Guidi och är dessutom lika främmande
för er, som målaren Rafael Sanzio, ert kyrkliga öfverhufvuds, er länsherres, påfvens förklarade gunstling."
"Här finnas ju så många ädla familjer — Cenci, Colonna, Orsini, Pamfili...
"Jag vet hvad ni vill invända, Galeotto," utropade kardinalen. "Ni vill fråga: hvarför har
ingen af döttrarne i dessa ädla familjer utsträckt handen efter målaren, som i sin konst står såsom
en furste, såsom den oupphunne? Tror ni då icke, Malatesta, att våra ädlaste romerska damer
pröfvat magten af sin skönhet och glans, för att fängsla Rafael?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
