Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixtinska Madonnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
5
"Nå, då må väl den unge konstnären söka sin maka bland dem!" brummade Malatesta.
"Först och främst, min käre Galeotto, måste ni då kunna nämna mig en enda bland Rafaels
högvälborna tillbedjarinnor, hvars intelligens och bildning i minsta mon närmar sig den höga
ståndpunkt, på hvilken en Rafael tronar."
En längre tystnad uppstod. Guvernören aftog sitt harnesk och stod där i läderkyllret, trots
sina femtisex år muskulös som Michel Angiolos David.
"Ni, Malatesta, sade kardinalen slutligen, eger i er dotter Aldruda en stjärna i skönhet, en
italiensk Sappho, värdig att mottaga lagerkransen på Capitolium. Hon är i andligt afseende
jämbördig med Rafael — ett dylikt par finns icke i hela kristenheten. Ni älskar er dotter såsom den
skönaste skatt och det med full rätt. Prisa er lycklig, att Aldruda är uppfylld af en ädel
hänförelse för Rafael, att hon full af otålighet afvaktar målarefurstens frieri."
Ismeducci steg upp; hans ögon lyste. Den gamle diplomaten tycktes ganska viss på sin
framgång hos guvernöven af Ancona.
"Till afsked, Galeotto, vill jag omtala en liten hemlighet för er," sade han leende. "Jag
har visserligen ingen rättighet att sqvallra ur skolan, men jag tror mig göra en god gärning, om
jag instruerar er. Den helige fadren väntar, att ni för edra gamla vänner skall upplåta de sedan
10 år tillslutna praktgemaken i kastellet Malatesta."
"Den, som vill besöka mig, skall vara välkommen," anmärkte guvernören med mörk min.
"Leo sjelf skall besöka er, Galeotto, och då vore det väl ändå alltför mycket i stil af personlig
vänskap, om ni mottoge påfven, såsom ni mottagit er gamle Sinibaldo — utan bröd, salt och vin!"
Malatesta grep vredgad i sina skäggspetsar, som om han ämnat rycka ut de fladdrande
gråa tofsarne.
"Hvar är denne schweiziske tjur, denne Maggiordomo ? hvar är detta odjur, som kallas
Emmenaldo?" ropade Malatesta. — "Han har tagit emot er vid min tröskel; på honom och icke på mitt
gästfria hus falle den förbannelse, som ligger i edra ord."
"Jag är kommen att välsigna, icke att förbanna," sade kardinalen.
"Hvad vill påfven? Hvad fordrar han af mig?"
"Åh, jag säger blott hvad jag önskar, helt blygsamt önskar, min Galeotto," svarade
Ismeducci leende. "Gif en fest för Roms riddare, vid hvilken Aldruda di Malatesta skall vara drottningen,
och var öfvertygad, att jag skall lägga min välsignelse för min sköna guddotters fötter och att
Leo X icke skall försmå att besöka den hjälte, som så länge orubbligt försvarat den heliga
kyrkostatens bålverk Ancona mot venetianare, framsmän, dalmatier och otrogna turkar."
"Vet Aldruda om denna plan?"
"Planen har längesedan blifvit uppgjord genom bref," svarade kardinalen, i det han stack
handen i fickan på sin talar.
"Åh! jag tror det nog! Jag ser nu klarare än för tio minuter sedan — bakom min rygg
har min dotter uppgjort en komplott, för att bringa sin gamle far i fällan. Jag vill icke heta
Malatesta, om påfven icke för med sig målaren Rafael till min fest. Sinibaldo, låt denna gång
sanningen råda."
"Jag tror", sade Ismeducci, i det han med ett blidkande småleende fattade sitt radband,
"att den helige fadren endast därför har kommit på ideen af en fest i Casa Malatesta, emedan han
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
