Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixtinska Madonnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TAFVELGALLERI.
"Hvarifrån skall jag taga en caroccio?" frågade kardinalen, i det han kastade en forskande
blick på kojorna i grannskapet, hvilka alls icke sågo ut, som om de hyste hästar och vagn
i sitt inre. "Jag vill gärna gå till fots med dig till Principe Gabellis Casa — där kan man få
en vagn."
"Altezza eminentissima," sade Petrajo, ni har ju edra calzoletti på er; —hvarje barn kan
se, att det är kardinalstrumpor. Men jag, eminens, jag tycker icke om att offentligt visa mig
såsom ett slags appendix till en kardinal. Visar jag mig såsom en kardinals hörsamme tjänare, då
är mitt anseende i folkets ögon för alltid förbi. Ers eminens måste gå förut. Vi känna icke
hvarandra — och ring sedan på vid franciskanerklostret — jag skall sörja för, att ni får en af våra
kapuschonger. Sedan kunna vi utan men för mig fortsätta vår färd."
De kommo fram till franciskanernas lilla ordenshus vid Bonifacius VIII:s torn, och Ismeducci
blef förvandlad till en franciskanermunk, sedan han lofvat att till den helige stigmatiserade Frans’
ära inom ett år göra en vallfärd till Assisi. I Casa Gabelli erhöllo vandrarne en vagn och rullade
sedan öfver de steniga, knaggliga, grusbetäckta gatorna till den yttre Via Appia.
"Är du säker," frågade kardinalen med spänd min, "att flickan skall lyda din befallning,
Petrajo?"
"Fornarina skulle bara försöka att göra en invändning!—jag har ålagt henne att böja sig,"
sade Petrajo fast och lugnt.
"Hon skall alltså begifva sig till karmeliternunnornas kloster?"
"Utan tvifvel."
"Och Fornarina skall icke möjligen gifva Rafael underrättelse om, hvar hon befinner sig?
Det är den stora hufvudfrågan.
"Eminens, när jag talar, så vet jag, att mina skriftebarn lyda blindt. Ni skall sjelf få
bevis därpå. Jag ser, att ni ämnar sjelf tala med Fornarina; — förderfva icke saken för mig. Håll
er tyst och dölj edra violetta strumpor. Eller ännu bättre, tag af er både skor och strumpor, vore
det ocksa blott till ära för vår helige Franciscus. Vill ni, så skall jag betjäna er, såsom frälsaren
betjänade sina lärjungar.
Ismeducci fogade sig med en axelryckning i sitt öde, och Petrajo drog med kraftig hand af
honom fotbeklädnaden. Efter en längre färd visade sig sköna trädgårdstäppor, en smal rand af
mullbärsträn , en liten furudunge och på en sakta sluttande höjd dystra, högresta pinier såsom omgifning
till en liten, i skymningen hvitskimrande villa. På andra sidan om densamma utbredde sig den
mörkbruna, redan af nattvinden omsusade campagnan.
Trädgården med sina förbrända gräsplaner var vanskött. Ur taxusbuskarne framglänste
här och där en staty. En bassäng med en kolossal grupp af tritoner och hafsnymfer i midten
var uttorkad.
"En melankoliskt stämmande vistelseort," sade kardinalen. "Genom en Rafaels smak kunde
denna trädgård lätt förvandlas till en plats för gudar."
"Rafael behöfver ingen annan blomma än Fornarina," sade Petrajo, "och Fornarina skulle till
och med icke märka solen, om Rafael vore frånvarande. Vet ni, eminens, att jag nu står i begrepp
att lägga en mycket hård penitens på en flicka, som ingenting annat förbrutit, än att hon älskar
Rafael."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
