Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixtinska Madonnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TAFVELGALLERI.
"Fornarinetta!" sade franciskanern. "Hafva vi fått godt af Gud och skulle undandraga oss
det onda? Visserligen kommer intet ondt från den allgode, trofaste Herren, som kallas kärleken.
Men hans befallningar synas ofta oss människor onda, då de anvisa oss en väg, som vi icke vilja
gå, emedan förbindelse och ärelystnad, människogunst och afgudadyrkan tillbakahålla oss."
"O, Petrajo, en kristen jungfru känner inga afgudar...."
"I kännen dem icke, I sköna, fromma, hängifna kristna jungfrur, I kännen dem icke?"
utropade Petrajo. Det förstår jag bättre än du, dotter Fornarina. Det står skrifvet: "de hafva
tillbedt de skapade och lydt dem mer än skaparen, som är högtlofvad i evighet!" Fornarina, jag sade
dig: du tjänar en afgud; ditt hjärta tillhör en skapad varelse, och det är skaparen sjelf, som
genom min mun fordrar, att din afgudadyrkan tar en ända till din arma själs frälsning."
"Rafael, Rafael!" hviskade flickan och korsade sig.
"Ja den afgud, som hela Rom tillbeder," ropade Petrajo. "Det är en afgud, begåfvad af Gud
med glans och kraft, en afgud full af majestät och ändå icke en gud, som kan jämföras med min
gamle^Gud. Det står skrifvet: "de voro väldige, jordens söner; då såg Herren på dem och bragte
deras konster på skam." Den mannen, som byggde Babels torn, var också en konstnär, dotter
Fornarina, en väldig i landet, liksom din Rafael. Nimrod företog sig att med människohänder bygga
bärg, om hvilka den sanne Guden säger: säg mig, hvarpå stå deras fötter i djupet eller hvem har
lagt grundstenen, på hvilken de höja sig?"
Fornarina hade sjunkit ned på knä. Hennes hufvud böjde sig djupt ned.
"Skona mig, Petrajo, skona mig!" bad hon med nästan qväfd röst, "hvem kan bestå inför
den allrahögste? Och jag är blott en värnlös qvinna! Jag lyder dig, jag följer dig ju, men
aldrig, aldrig skall jag kunna fatta, att det är synd att älska Guds högsta skapade varelse. Rafael
är icke min Gud, men utan honom skulle jag aldrig hafva funnit min Gud och din Gud, Petrajo.
Men nu ser jag honom, liksom de heliga jungfrurna, ansigte mot ansigte."
"Din hädelse vare dig förlåten, barn," sade Petrajo. Jag förlåter dig, och må den heliga
Eudoxia, som en gång färgade bärget Karmel med sitt blod, säga amen! Men jag frågar dig,
dotter: har du hållit ditt löfte att icke på 3 dagar tala med Rafael? Jag vet hvarje steg, som
din fot vandrat, Fornarina.
"O, min fader, hvarför skulle du icke lätt finna en förrädare här i förrädarens usla näste?"
sade Fornarina.
"Jag förstår dig icke," svarade Petrajo.
"Se dig om, Petrajo," utropade flickan, i det hon kastade en förfärad blick omkring sig i
rummet och afvärjande utsträckte händerna. "Är detta icke förrädarens hus? Hvem har grundlagt
det? Frangipani d’Astura, som en gång, jag tror det var 1268, förrådde den ädle Conradin af
Schwaben till hans fiende. Marmorn på väggarne är röd; — hade den varit hvit, så skulle
Conradins blod hafva färgat den röd. Det är fläckar, de långa strimmorna — o, det är blod! Bort
härifrån, om också till ett kloster! Hvem har du med dig där? Hvem är denne gamle man med
den ängsliga minen?"
"Bry dig icke om honom, dotter Fornarina, tänk blott på, att du är skyldig himmelen ett
offer. Rafael vet väl icke, att jag skall föra dig till karmeliterklostret?"
"Jag har dolt olyckan för honom."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
