Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
23
Han kastade en mörk, föraktfull blick på d’Arpino och d’Orsi och hälsade pä officeren med
en förtrolig nick. Därpå tog han sin systers arm och uppsökte hvalfven, för att stiga ned till staden.
De tre herrarne sutto tigande qvar och växlade frågande blickar med hvarandra.
Vinhandlaren kom raskt fram och upptog ur sin korg ett halft dussin montefiaskonerflaskor.
"Hvad?" ropade Buzzio förvånad. "Det tyckes, som herrarne ville bringa mig på skam,
eftersom det icke är dem obekant, att jag för ögonblicket icke eger en bajoccho att gifva
re-vanche med."
"Jag har hvarken beställt vinet, ej häller ämnar jag betala det," utropade Orsi skrattande.
"Men att dricka det — åh! däruti skall jag icke svika."
"Det är Fillida," mumlade d1 Arpino.
"Gran spirito!" sade vinhandlaren, sättande fingret emellan ögonen. "Det var verkligen
den sköna damen, som gaf mig denna doppia*) och anbefallde mig att lemna er, signori, resten
kontant . . ."
D’Arpino slog förgrymmad knytnäfven i bordet. "Därhän har det då kommit!" skrek han.
"Denna Sabarina vågar att håna mig på ett så öfverlagdt sätt. .."
"Ah, hon hånar ju oss alla!" menade Buzzio.
"Det här vinet kommer ej att drickas af oss, mina herrar!" sade d’Arpino i det han steg upp.
"Hå, hå, hvad skulle då bli af det?" frågade Buzzio, försäkrande sig om sina fulla
tre flaskor.
"Ja så, ni vet icke det, herr löjtnant? Vinet skulle i alla fall komma i orätta strupar, och
det skall, hvad min andel i den ädla saften beträffar, icke ske."
D’Arpino försjönk i djupt grubbel, under det hans kamrater för hvarje minut blefvo mera
upprymda.
"Lefve den hulda Fillida, alla hjärtans beherskarinna i Rom!" ropade Buzzio, höjande sitt glas.
D’Arpino teg.
"Vinspendererskan med palermodoppierna!" sade Orsi. "Såg ni det granna guldstycket,
Cavaliere, hvilket denne skurkaktige vinhandlare höll i sin svarta aptass? .. . Ack, blott tusen
sådana "älskliga bagateller", och hvilka perspektiver skulle ej lifvet bjuda oss!"
"Hon har guld, hon har mycket guld!" mumlade Buzzio.
"Är detta ett nytt sätt att hylla signora Fillida?" frågade d’Arpino skarpt. "Ni har i
afton drifvit artigheten till sin spets, hvad Fillida och Amerighi beträffar . . ."
"Hon har guld!" sade soldaten med eftertryck; "och den som eger guld, den blir aldrig i
förlägenhet för hyllningar . . ."
"Några erbarmliga guldstycken, som kastats i Fillidas sköte af hennes eländige tillbedjare,
som sjelf icke kan betala en ny mantel."
jag har bättre reda på saken," menade Buzzio.
"Ni menar, att ni i alla händelser tar denna doncellas parti."
"Jo, jo men, d’Arpino. Min far brukade alltid säga, att, när det skall sopas, bör man
alltid hålla sig på qvastskaftets sida,"
*) Italienskt guldmynt motsvarande "dublon".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
